Byttorp – Tullen

Byttorp och Tullen 1960.

Historik

Dessa tvillingstadsdelar ligger på mark som fordom tillhörde gårdarna i Byttorps by, och låg utanför staden. Området avgränsas idag av järnvägen till Göteborg och landsvägen till Alingsås. Marken som nu kallas Ramnaparken hörde också förr till Byttorp.

Namnet Tullen är ganska nytt och skiljer sig helt från andra stadsdelars. Forna tiders verksamhet i den ännu befintliga röda stugan på Göteborgsvägen 126 ruvar på gåtan om varifrån namnet kommer. Här fanns nämligen en tullstation 1837–73. Landsvägen till Göteborg utgick från Borås mot Viared och ner mot Bollebygd – söder om Viaredssjön. Bönderna fick på den tiden stå för vägunderhållet i relation till sin gårds storlek.

I mitten av 1830-talet hördes röster som ville ändra vägens sträckning, och lägga den på norra sidan om sjön, genom Sandared och Hultafors. Det gynnsamma sillfisket på Västkusten och en begynnande bomullsindustri gjorde att vägen inte längre höll måttet. Tillstånd inhämtades från Kungl. Maj:t och ett aktiebolag bildades. Nu var det inte längre bönderna som skulle stå för kostnaderna utan dessa skulle täckas med vägtullar.

En tullstuga byggdes, och där fick de vägfarande stanna och erlägga tullavgift till vägbolaget. Avgiften var 1 skilling för varje person och 2 för en enkel bondvagn. Det var alltså fråga om en vägtull och inte någon varutull för resande. När stadsdelen bebyggdes fick den sitt namn efter denna vägtull. Borås Stad inköpte fastigheten 2008.

Institutioner

Området som numera har namnet Tullen låg avsides och utanför den värsta fabriksröken. Vid gamla Göteborgsvägen byggdes Epidemisjukhuset 1919, som sedan var kvar här till 1985. Strax intill låg Västeråsens Sanatorium mellan 1913 och 1977; det revs 1980 och lämnade plats för en kriminalvårdsanstalt 1982.

Gatunamn

Tollstorpsgatan har sitt namn efter Georg Tollstorp, som var borgmästare i Borås 1766–1803. Makan Katarina fick ge namn åt närbelägna landeriet Katrineberg – senare under en tid platsen för I 15:s underofficersmäss och museum. Den, enligt fadern, ”mindre stadgade” sonen Jacob Philip fick 1804 privilegium att driva fabrik för tillverkning av kläder, strumpor och andra yllevaror vid Katrineberg. Det gick inte så bra; fadern fick rätt och efter ett par år var det hela över.

Hästhagsgatan har sitt namn efter den hästhage som låg där Ramnaparken nu finns. När järnvägen mot Göteborg var invigd 1894 avskildes denna del från Byttorp. Furulunds- och Västermalmsgatorna har namn efter lägenheter/avstyckningar.

På gamla Byttorp finns flera namn med anknytning till kända personer i eller kring Borås: Roseniigatan (Rosenius var kyrkoherde i Sexdrega; anfader till fyra adliga ätter), Butsch- (färgare), Bjurstens- (prosten Anders och sonen-författaren Herman – den senare skrev 1853 romanen Gyltas grotta, som ligger i Frufällan), Ribbings- (landshövdingen Per) och Enandersgatan (prosten Anders Johan).

Kyrka

Vid en första anblick kan man förvånas över att två stadsdelskyrkor ligger så nära varandra. Tullenkyrkan byggdes 1961, men såldes 1971 till katolska församlingen. Byttorpskyrkan är från 1965.

Idrott

Byttorps IF fostrade många bra pingisspelare. Hans Alsér var en av dem, men gick 1959 till Norrby. Hans kännemärke var den långa ballongplocken. Hans främsta titlar är världsmästare i dubbel 1967 och 1969 samt europamästare i singel 1962 och 1966. Han omkom tragiskt i en flygolycka vid Bromma 1977.

Hoffmans äventyr

En gång i historien har Borås befunnit i landets politiska centrum. Huvudpersonen var från Byttorps Västergård – Sven Hoffman hette han. Året var 1766 och i korthet var det så här:

Vi talar om Frihetstiden, som betydde frihet från kungligt envälde. Den varade från Karl XII:s död 1718 fram till Gustav III:s statskupp 1772. Riksdagen var då världens första med ”partier”. Dessa kallades hattar och mössor, med en blandning av folk från olika stånd (en adelsman kunde vara mössa, en annan hatt osv.). Mot slutet av perioden lurade också de i vassen som stödde en återgång till kungastyre, anförda av Gustav III:s mor i det s.k. Hovpartiet. De förtrogna planerade en statskupp, men planerna läckte ut. Efter detta blev all politik vid hovet likt en krutdurk. Detta är en del av bakgrunden till vår Hoffmans agerande och bittra slut, då han också ville ha en stärkt kungamakt och alltså var mot ett folkstyre.

Hoffman hade varit sakförare (”advokat”) vid rättegångar, men själv gjort ett övertramp i ett korruptionsmål, och därför fråndömts rätten att föra annans talan. Han fick därför inte riksdagsmannafullmakt. Eftersom han var rusthållare – hans gård betalade för en ryttare i kavalleriet och dessa uppfattades ofta som ståndspersoner med andra intressen än böndernas – fanns det hos många en misstro mot honom. Mest var han nog bara förgrymmad på sina ståndsbröder, som han tyckte hade behandlat honom illa när de inte godkänt honom som riksdagsman. Hoffman startade därför ett uppror mot sitt eget stånd. Han samlade några hundra man runt om i Sjuhäradsbygden för att marschera mot Stockholm. I Borås blev man då oroliga och drog samman en milis och ett kompani från regementet. Hoffman greps efter några dagar och upproret var därmed över. Själv fördes han till huvudstaden och ställdes inför rätta. Han dömdes, tillsammans med två andra, till döden. Hoffman blev avrättad i Stockholm. Med Gustav III:s statskupp 1772 fick vi åter en enväldig kung på tronen (och Hoffman hade fått som han ville, men han var då avrättad).

Cultur, Curiosa & lite Cul