Parkstaden

Fågelhuset i Ramnasjön.

Historik

Tack vare järnvägen Borås–Göteborg vet man var gränserna för Parkstaden går i både tid och rum. När den anlades, med invigning 1894, drogs den från Borås Central (som stationen dock ännu inte kallades) runt Norrby och västerut mot Tullen. Den skar då rakt genom Byttorp Västergårdens betesmarker, deras ”hästhage”. Området mellan järnvägen och Ramnasjön, och ända bort mot Byttorps vägport blev då ointressant som jordbruksmark. Marken köptes 1895 av apotekaren Hjalmar Lind. – Han hade sitt apotek på Stora Brogatan och ägde även Apotekarnes Vattenfabrik. Under en kort tid bodde han på andra sidan Ramnasjön, i Villa Särla, innan han 1905 lämnade Borås för gott. – Lind ligger bakom mycket av utvecklingen i den forna Folkparken, som snart bytte namn till Idrottsparken och senare till Ramnaparken. (Folkparken ska ej förväxlas med Folkets Park åt Sjöbohållet.) Han anlade en del stigar och började göra iordning marken. Men redan 1900 skänkte han allt till ”staden Borås med dess talrika arbetarebefolkning”.

Bebyggelse

När Gustav Adolfskyrkan skulle byggas måste man riva landeriet Lugnets huvudbyggnad, som låg på den tänkta platsen. Byggnaden köptes av apotekare Lind, demonterades och flyttades till Parkgatan 16. Där kan den fortfarande beskådas, om än exteriört förändrad. Troligen Borås äldsta boningshus. – Flera tomter såldes av Lind, och längs ”Stadens Parkgata” byggdes vid förra sekelskiftet större villor för boråsare som var stadda i kassa. Bland kända boende i området kan nämnas konstnären John Hedæus, som lämnat många spår efter sig i det offentliga Borås.

Gamla fattighuset låg vid nuvarande Krokshallstorget, men nya tider krävde nya institutioner. Staden inköpte landeriet Katrineberg (nära regementet) och byggde 1903 på dess marker ett försörjningshem, som 1931 fick namnet Ramnalid. (Detta var utanför Linds domäner.) Idén var att det skulle drivas med viss självförsörjning. Hjonen skulle hugga ved, odla potatis osv. Hemmet stängdes 1978 och rivningsbeslut togs. Men efter några år rustades det upp och blev 1986 företagshotell och 1993 även Montessoriskola.

Idrott

Det var aktiviteterna i Ramnaparken som skulle göra stadsdelen känd och omtyckt. Inom flera områden hade stadsdelen länge en framträdande position. – Idrotten började ta fart vid sekelskiftet, men idrottsplatserna var få. En av de första ”anlades” då på platån där Rosenträdgården nu finns. Där kunde Borås Fotbollslag börja spela 1904 (två år senare kallade man sig IF Elfsborg), och där utövades också en del andra idrottsgrenar. Hela området kallades därför Idrottsparken. Idrottsmännen flyttade efter några år till den nya Idrottsplatsen (nuvarande Ramnavallen). Idrottsparken och Idrottsplatsen är alltså olika ställen. På Ramnavallen hade Elfsborg stora framgångar på 1930-talet när man tog tre SM-guld – publikrekordet står sig än och är över 16 000 personer. När Ryavallen stod klar 1941 flyttades de stora matcherna dit. – Ramnavallen användes också för stora samlingar som Svenska flaggans dag och skoluppvisningar.   Nere på sjön var det också aktiviteter både sommar och vinter. Stadens kallbadhus fanns länge här. Och här utövades både skridskoåkning och isracing.

Ramnasjön sänktes i början av seklet, och en udde framträdde då i sjön. Genom att gräva en kanal genom udden bildades en ö, och där fick en fågelkoloni sin hemvist. Hjalmar Thorén bodde i närheten och tog initiativ till kolonin och hans namn är förknippat med platsen efter en donation.

Nöjen

Redan vid sekelskiftet byggde apotekare Lind en liten stuga nära den platå som användes för idrott. Där hade man kaffeservering och olika föreningar stod för skötseln. En scen och en dansbana byggdes snart. – Under åren 1929–50 hyrdes området av Nils Nejdemark. Han utökade antalet serveringsplatser till cirka 1200, nära nog störst i hela landet. Under sommarperioden engagerade han orkestrar som underhöll varje dag – ofta spelade orkestrarna veckor eller månader i sträck. Flera gånger i veckan stod dessutom dragspelsvirtuoser, cabaretsångare och andra artister för extra underhållning. Alla minns väl Kvartetten Synkopen – ofta sedda gäster? Eller Alice Babs, blott 16 år vid sitt besök. – Många av våra mest kända artister passerade här; de behövde engagemang även under sommaren och turnerade landet runt. Någon dans förekom inte under Nejdemarks tid, men 1950 tog dansen fart igen. Den var då mycket populär. 3-4 kvällar i veckan dansades det, och man höll på tills en brand 1960 tvingade fram ett slut.

Allsången anses av många vara särskilt minnesvärd. Så här var det: BT skrev aldrig om populärkultur – utom en enda gång, 1938. På första sidan annonserades allsång med ledare från Stockholm. Folk måste ha blivit chockade av denna sensation, och över 10 000 personer begav sig till Ramnaparken. Allsångsledaren fick stå på taket och kaffet räckte naturligtvis inte till, men evenemanget finns kvar i det kollektiva folkminnet.  Det var dock bara en enda gång, och aldrig mer.

”Sträck ut promenaden” annonserade Sandells Café (senare Parkstadens Caférestaurang). De var konkurrenter (höll på från 1920- till 1970-tal) och menade att besökarna skulle gå lite längre, till Katrinebergsgatan 34. Hade också musikunderhållning, om än i något mindre skala. Scenbyggnaden finns kvar!

Kultur

De Sju Häradernas Kulturhistoriska Förening hade bildats 1903. I tidens anda skulle föreningen bevara byggnader och samla föremål från den försvinnande bondekulturen, men det var svårt att finna en plats för detta. När en möjlighet gavs att utnyttja området i den blivande Ramnaparken kändes det rätt. År 1914 invigdes den första delen med några gamla byggnader, där Kinnarumma gamla kyrka var den viktigaste. Den var dock avsedd som museilokal och blev först 1930 återinvigd som kyrka. Efterhand utökades beståndet med byggnader från både landsbygd och stad. Föremålssamlingen växte också kraftigt under museets första decennier. Verksamheten drevs huvudsakligen ideellt fram till 1984, då kommunen tog över driften.