Efter Gyllenstiernornas överflyttning till Årås i Kölingared inleddes en ny era på Vinsarp. Gården förlorade snart sin ställning som sätesgård och det skulle dröja till andra halvan av 1600-talet innan den kom tillbaka.

Det sägs ibland att privata befästningar på sätesgårdar blev förbjudna och skulle rivas och att Vinsarps stenhus (liksom Torpa stenhus) klarade sig från detta för att de användes som sädesmagasin.

Mot detta talar att de befästningar som funnits var svaga och omoderna. Dessutom är det så, att slutet av 1500-talet och 1600-talet är den verkligt stora stenhusbyggarperioden i landet. Självklart kändes de gamla stenborgarna då omoderna och lämnades därför att förfalla.

Borgar och stenhus lämpar sig inte så bra som vinterbostad och vanligt liv. Näraliggande lättuppvärmda timmerbyggnader låg alltid intill stenhusen, som därför mest användes för representation.
 

1586–1632 Elin Klasdotter Tott (156?–1632)
Elin var dotter till Klas Åkesson Tott till Bysta, Sjundby och Gerknäs och hans hustru Ingeborg (Kristina?), som var syster till Erik Karlsson Gyllenstierna af Lundholm. Gården gick alltså till systerdottern, som i sin tur var gift med Hans Eriksson Ulfsparre af Broxvik (Broxvik ligger i Gränna landsförsamling).

Endast en del av gården brukades nu av ägaren.
 

1632–52 Erik Hansson Ulfsparre af Broxvik (1600–1652)
Erik Hansson, son till föregående ägare, var friherre och officer samt slutade sitt liv som kommendant i staden Wismar i Tyskland. Han var gift med Sofia von Budde (d. 1669).
 

1652–67 Maria Elisabeth Ulfsparre (–1646?) och Gustaf Bonde (1620–1667)
Ny ägare blev deras dotter Maria Elisabeth Ulfsparre, gift med riksskattmästaren Gustaf Bonde; denne övertog egendomen efter makans död.

Bonde är en av de äldsta inhemska adelsätterna och Gustaf ansåg själv att den var den förnämsta. Han påbörjade därför 1661 uppförandet av det ståtligaste adelspalatset i huvudstaden, det bondeska intill Riddarhuset (senare använt som Stockholms rådhus och numera säte för Högsta domstolen).

Lite mer om Gustaf Bonde (länk).
 

 
Vinsarp 1930.

 
Fotoalbum

1667–92 Anna Kristina Persdotter Natt och Dag
Efter Gustav Bondes död tillföll Vinsarp hans andra hustru Anna Kristina. Hon iståndsatte Vinsarp efter en tid av förfall.

Därefter något oklara ägarförhållanden. Hennes dotter Catharina Margareta Bonde, gift med friherren och ryttmästaren (senare bl.a. fältmarskalk, en titel som han dock förlorade) Carl Gustaf Mörner af Morlanda (1658–1721), blev ägare.

1698 står Eva Falkenberg och Christina Maria Cruuse som delägare. Möjligen tog de över efter Henric Falkenberg.

Enligt legenden skulle kung Karl XI (1655–97) ha besökt Vinsarp 1671. Inget tyder emellertid på att det finns någon sanning bakom detta.
 

1702–05 Johan Fägerskiöld (1648–1705)
Johan (Jean) Fägerskiöld köpte gården av Christina Cruuse för 11 600 daler silvermynt. Säteriet omfattade då 5 ½ mantal. Under hans tid räknades Vinsarp åter som säteri och den nuvarande mangårdsbyggnaden uppfördes.

Han var överste (1691–1705) vid VästgötaDahls regemente och vice landshövding över Älvsborgs län. Ogift; begravd i Dalum (Fägerskiöldska gravkoret, som även innehåller stoftet av ett par släktingar till Ulfsparre ovan).

Han var alltså chef över Västgöta-Dahls regemente (vid Vänersborg; 1902 flyttades regementet till Halmstad och bytte namn till Hallands regemente, I 16), inte Västgöta regemente som ibland angetts. Man kan förmoda att han bodde på regementets översteboställe Smetofta i Slädene socken, Kållands härad. Kanske köpte han Lönnarp för att flytta dit efter sitt avsked från det militära?
 

1706–19 Lars Fägerskiöld (1664–1719)
Brorsonen Lars ärvde säteriet (och köper en del av kusinen Lars Svinhufvud?). Han var major vid Västgöta Kavalleriregemente (eller är han också vid Västgötha-Dahls regemente? Troligt – kontroll senare!). Baron (se vidst. notis). Han är begravd i Dalum.

Gift med Margareta Hierta (1676–1740). Hon krävde vid hans död sitt morgongåvegods och sin giftorätt. Detta blev inledningen till en ägosplittring. Hon sålde 1724 någon del till makens syster Hedvig Eleonora Fägerskiöld.
 

1719–83 Fromhold Johan Fägerskiöld (1705–1783)
Friherre. Regementskvartermästare; Västgötha-Dahls(?) regemente. Son till föregående ägare.

Under åren 1746–1750 var han chef för Redvägs kompani vid Älvsborgs regemente; avsked med majors grad.

Gift med Eva Lovisa von Burgner (1716–1781). Barnen födda i Böne, vilket tyder på att de bodde på Vinsarp. Båda döda på Örneberg (=Redvägsborg) i Timmele, och begravda i Dalum.
 

1783–1832 Carl Johan Fägerskiöld (1751–1832)
Friherre. Ägde Vinsarp i nära femtio år och dog där. Son till föregående ägare.

Gift andra gången 1816 med Barbara Kjellgren (1762–1842 på Vinstorp).

Kulturhistorikern Nils Gabriel Djurclou besökte Vinsarp 1868 och skrev då att den översta våningen revs omkring år 1800:

»Af detta gamla hus i orten allmännerligen kalladt Winsarps torn, hvilken byggdes medlt af 15 seklet, återstår endast källare och första våningen, men för 70 år sedan skall det hafva egt ytterligare en våning, hvilken af ställets dåvarande egare Friherre Fägerskiöld nedrefs.»
 

1832–47 Johan (Jean) Philip Fägerskiöld (1795–1865)
Friherre. Andre sonen till föregående; rustmästare vid Älvsborgs regemente. Chef för Redvägs kompani vid Älvsborgs regemente 1845–1847.

Gifte sig med änkan på Lönnarp Beata Charlotta Carlström (1797–1855). Ägde båda gårdarna. Dog barnlös på Lönnarp.
 

Mer om släkten Fägerskiöld (länk)
 

Adliga värdigheter.

1. Greve
 

2. Friherre (=baron)
Friherre används i skrift, men muntligt tilltalas friherren för baron.
 

3. Obetitlad adel
Är egentligen två grupper, dels gamla riddareätter (riksråds ättlingar), dels lågadeln.

Riddareätterna hade i princip försvunnit mot 1600-talets slut (upphöjts i friherrlig och grevlig värdighet).

På riddarhuset räknades i början grevar & friherrar till klass ett, riddare till klass två och övriga till klass tre. Klass ett och två var högadel (»Högvälborne»).

Senare har systemet svängt fram och tillbaka, men nu är alla som inte är friherrar eller grevar obetitlad adel (»Välborne»).

1847–97 Per Boman (1802–1857) och Johan(nes) Boman (1818–1897)
Bröderna Johan och Per Boman kom från Börstig när de köpte Vinsarp. Per dog ogift (med flera oäkta barn) efter tio år och då tog Johan (fabrikör) över. Johan var då gift med deras gemensamma hushållerska Johanna Ulrica Björnberg, med vilken han fick nio barn, bl.a. Torsten och Sigrid Maria nedan. <Tidningsartikel om ätten Björnberg>

Johan dog 1897 och därefter hade Vinsarp en arrendator fram till 1902.

En tragisk händelse, som man länge mindes i socknen, inträffade på julaftonen 1866. Två av Johan Bomans söner drunknade då, tillsammans med en dräng och rättare–fanjunkare från Vinsarp, på Vinsarpssjön, när de skulle hämta ett utlånat spelbord på Lönnarp

1869 dömdes Johan Boman för olovlig brännvinsminutiering vid Redvägs häradsrätt.

1900–31 Torsten Bohman (1862–1912)
Syskonen Torsten, Elin och Sigrid ärvde gården. Dottern Sigrid Maria Bohman gifte sig år 1900 med prästen Anders Johan Holmer (1864–1916) i Locketorp (R län). Samma år köpte Torsten systrarnas andel. Han förblev ogift.

Den föregående ägaren Johannes Bohmans kusin Ulrika Andersdotter var gift med Samuel Petersson, död 1878. Deras son Anders Johan, född 1864, tog sig efternamnet Holmer efter föräldragården Holmestorp i Norra Åsarps socken. Han är tillsammans med hustrun Sigrid begravd i Åsarps kyrka. På kyrkogården finns en gravsten, där Samuel Petersson och Ulrika Andersdotter ligger på ena sidan och Anders Johan Holmer och hustrun Sigrid på den andra.

Torsten Bohman hatade präster, så Elin Gabriella fick ensam ärva Vinsarp efter hans död (se nästa ägare).
 

1912–28 Elin f. Bohman (1864–1949) och Einar von Strokirch (1879–1932)
Vid Torsten Bomans död blev systern Elin Gabriella ägare. Hon gifte sig med konstnären och illustratören Einar von Strokirch. Han flyttade 1919 till Vinsarp från Hjo. Paret fick inga barn och flyttade 1930 till Hjo. Elin Gabriella dog utfattig 1949. Maken Einar har skrivit mycket (fantasifullt) om gården.

Under Strokirchs tid på Vinsarp frånsåldes flera torp, som sedan blev små gårdar (bl.a. Hästabet).
 

1928–31 Elof Svensson
Einar von Strokirch sålde resterande del (1 5/8 mantal) till Elof Svensson från Anderstorp.

Ryttmästaren och friherren Edward Samuel von Essen med familj var hyresgäst på Vinsarp 1930–1932.

Gården delades 1931 och byggnaderna såldes till Göran Silfversvärd medan Elof Svensson behöll Vinsarps skog och jord.
 

Sjösänkning

Vinsarpssjön och Lönnern sänktes på 1890-talet med två meter, vilket gav avsevärda förändringar i landskapsbilden.
 

Gårdens storlek

2 1/2 mantal;
efter försäljning av torpen (1926–27)
1 5/8 mantal.

1931–48 Georg »Göran» Georgsson Silfversvärd (1899–1991)
Antikvitetshandlaren Göran Silfversvärd köpte (enligt köpekontrakt den 24 november 1931) huvudbyggnaden med en tomt på 7,64 hektar (1:9). Varken han eller hustrun Margit (1897–1995) var någonsin skrivna på Vinsarp utan hade det som sommarnöje.

De gjorde stora förändringar på Vinsarp. Två flygelbyggnader uppfördes och sammanbyggdes med mangårdsbyggnaden. På stenhuset ändrades taket och ett trapphus tillbyggdes på det gamla huset 1935–1937.
 

Obetitl. adel nr 184,
svensk släkt från Västergötland.

1948–52 Hasse Ekman (1915–2004)
Skådespelaren och regissören Hasse Ekman kom 1948 till Vinsarp med nya hustrun Eva Henning. Det blev hans fasta punkt i tillvaron, och inte bara ett sommarställe, under de år han ägde stället.

På 40-talet var han den ledande unge filmregissören med utvecklat sinne för filmiskt berättande och med kompetens för såväl komediförvecklingen som inträngande människoskildring (Svenskt filmlexikon).

Under åren på Vinsarp hade han inte ha så många filmroller utan ägnade sig mer åt manusskrivande och regissering. Hans  bästa film (enligt filmlexikonet) är »Flicka och hyacinter» från 1950. Vinsarpsmiljön har förmodligen inspirerat till denna.

Enligt uppgift använde han stenhuset som skrivarlya (förmodligen bara på sommaren!). En del lokala inslag kan ses i filmer från denna tid.
 

Ett minne av Hasse Ekman; målad dörrspegel.

1952–59 Andrew Biberg (1903–1994)
direktör. Hustrun Kerstin Ingegerd (1919–). Paret flyttade sedan till Skåne.
 

1959–61 Oscar Dyrssen (1891–1975)
kapten; hustru Tyra (1904–1981). Flyttade till Gamlegården, Dalum; vid makens död flyttade Tyra till Torsbo i Gällstad.
 

1961–80 Henry Molin (1905–1988 /80?)
Bilhandlaren Henry Molin kom från Eskilstuna tillsammans med hustrun Brita (1914–2006). Han lade bl.a. nytt tak på stenbyggnaden.

1981 gjordes en ny avstyckning av parken (där den ditflyttade rättarbostaden »Vinsarps flygel» ligger).  Hustrun Brita Molin och dottern–konstnären Ulla flyttade vid Henry Molins död över till flygeln, och bodde sedan fram till 2009 i flygeln, då den såldes till Jan Filip Sjögren.
 

1980–90 Bengt Arne Linderos (1929–1988)
Konstnären Bengt Arne Linderos (sign. BAL) kommer från västkusten. Han har haft utställningar både i Sverige och utomlands. Motiv: landskap; även skulptur. Använde »Riddarsalen» i stenhuset som ateljé. Hustru Agneta.
 

1990–2000 Göran Wigén (1934– )
Tillsammans med hustrun Solvig (f. 1941) fann flygkaptenen Göran Wigén här sitt drömställe. Där kunde han sätta händerna i ett nytt projekt.

Han genomförde en omfattande renovering av huset, byggde garaget, renoverade orangeriet, installerade jordvärme m.m. År 1996 renoverades dessutom stenhuset utvändigt på länsstyrelsens bekostnad.

Göran Wigén var initiativtagare till Winsarps Kulturhistoriska Förening och drivande i arbetet med renoveringen av Änglagårdsbilen.
 

2000– Jan Filip Sjögren
Jan Sjögren har rötterna i Göteborg och har bott i Tyskland under många år.

Sjögren köpte först byggnader och park, som avstyckades från huvudfastigheten (inkl. mark och skog) 1931 (se ovan).

Senare inköpte Sjögren även marken runt Vinsarps stenhus, som under denna tid haft olika ägare – sedan 1977 Domänverket/ AssiDomän/ SveaSkog.