(Erasmic, Ewa Roos)

Klicka på en bild för att få en större version och musikernas namn.
 

Bosse Lidéns trio, 1943	Bosse Lidéns ensemble, 1944	Bosse Lidén, 1948
Bosse Lidéns ensemble, 1947	Bosse Lidéns ensemble, 1949	Bosse Lidéns ensemble, 1950
Bosse Lidéns ensemble, 1949 Gästsolist Carl-Henrik Norin	Elitorkestern, 1952 Barnens dag	Bosse Lidéns ensemble, 1955 Förstärkt inför Glen Millerkonsert
Bosse Lidéns orkester, 1960	Bosse Lidéns orkester, 1961	EP-skiva + singel (ljudfiler) Bosse Lidéns orkester, 1964
Bosse Lidéns orkester, c1966	Ewa Roos, 1968	Bosse Lidéns storband, 1973-1982

Dragspelaren från Svenljunga

»Skräddare Lidéns pojk» i Svenljunga hade tagit pianolektioner av kantor Avenius och även lärt sig traktera dragspel. Det var därefter i gruppen Erasmic, under ledning av Rolf Eriksson från Kinna, som Bosse Lidén (1925–91) premiärspelade. Tillsammans med basisten Stig Rylander (f 1925) från Uddebo/Tranemo och gitarristen Carl-Åke Nilsson (1926–2011) från Skene (i Örby församling) gjorde han sedan sina första framträdanden i rollen som kapellmästare i början av 1944. Till sommaren samma år hade orkestern utökats med trumpetaren Stig »Myra» Larsson och batteristen Harald Karlsson; den senare ersattes snart av Per-Olof Lindhe.

Två gånger ställde detta manskap upp i Orkester-Journalens tävling för orkestrar, 1944 och 1947. Första gången slogs man ut i kvalificeringen. Boråsarnas något ojämna spel, enligt samtida recension, gjorde att man inte räckte till. Enligt samma notis bars ensemblen upp av kapellmästaren Bosse Lidén och basisten Stig Rylander, den senare »var en av de allra bästa på detta instrument i hela tävlingen» — han skulle komma att spela i Bosses orkestrar i över 20 år, i dixielandjazz även som trombonist. Andra gången de tävlade gick det bättre: via kvalificering på Nalen i Stockholm nådde de finalen, som avgjordes i Konserthuset. Anders Burmans orkester med många namnkunniga musiker vann dock.

Orkestern utökades med saxofonisterna Bengt Alvar Bengtsson och Bror Eberstein. Trumpetaren Bengt Andersson – som några år senare startade Bengt Andersson ensemble — och batteristen Erik Martinsson (1923-89) var också nya på respektive instrument. Erik spelade med Bosse Lidén under perioden 1945-49. Anledningen till att trummandet fick läggas åt sidan var att Erik 1949 råkade bryta armen under en fotbollsmatch. Han var annars orkesterns underhållare. Under pauserna på danskvällarna förväntades nämligen någon form av uppträdande. <Här kan man se vad Erik gjorde.>

Erik ersattes av batteristen Gusten Arturén (1931–2010). År 1949 kom också saxofonisten Rolf Peterzén (1929–2006) från Erlings kvintett. Saxofonisten Lasse »Fimpen» Engman (1935-2006) inledde sin Boråskarriär 1953 och ungefär samtidigt trumpetaren Roland »Pagge» Hedskog (1930-2011). Den senare — Sjuntorps egen Paganini — hedrades med sitt smeknamn för att han även var en mycket skicklig violinist (och även gitarrist).

Peterzén gjorde ett uppehåll på två säsonger (1954–55) medan han studerade till ingenjör på Teknis i Borås. Efter en konsert träffade några musiker i orkestern tursamt saxofonisten Rolf Billberg, som då var utan engagemang, och bad honom hänga med i Bosse Lidéns orkester <Orkesterjournalens jazzbiografier, Rolf Billberg>. Trombonisten Torgny Nilsson från Stockholm, gift med vokalisten Birgitta Bäck, spelade också en kort tid med Bosse <Tidningsnotis, Min Melodi, 1956, pdf 800 KB>. Även altsaxofonisten Magnus Tingberg (senare känd från Peps Blodsband; »notblind», men inte tondöv — han spelade som den värsta Charlie Parker) gjorde en kort karriär på samma post innan Rolf Peterzén kom tillbaka. Gitarristen Carl Åke Nilsson (som spelade tenorstämma på gitarr ibland) slutade säsongen 1953/54. Den då etablerade sättningen, förutom Billberg, behöll orkestern nära nog intakt under resten av femtiotalet.

Skivinspelningar av äldre slag (nyare finns ovan under bilderna)

Bosse Lidéns ensemble:
Bengt Andersson (tp), Rolf Peterzén (as, cl), Bosse Lidén (p), Karl-Åke Nilsson (g), Stig Rylander (b), Erik Martinsson (dr).
1597-C SCRAPPLE FROM THE APPLE Cup 4246 (lyssna nedan)
1598-B YARDBIRD SUITE -- (lyssna nedan)
   June 28, 1949.

1599-B PRELUDE TO A KISS Cup 4247 (orkesterns signaturmelodi)
1600-B EAGER BEAVER –
   June 28, 1949.                Recension av de två första skivorna.

Roland Hedskog (tp), Rolf Peterzén (as, cl), Lars Engman (ts), Bosse Lidén (p), Stig Rylander (b), Gusten Arturén (dr).
2878-A ”O” Cup 9035, Capr CAP22042 (lyssna nedan)
2881-A WALKING FEET (lyssna nedan)
Capr CAP22042 as SVENSK JAZZHISTORIA, Vol. 7.
   Borås, Jan. 8, 1954.

En danskväll inleddes normalt med melodin »Prelude to a kiss» (se ovan) och avslutades med »Take the A train». Båda är kompositioner av Duke Ellington.
 

Turnéer

Friggahallen <annons> var Borås populäraste dansställe på fyrtiotalet och Bosse Lidéns spelade ofta där. Orkesterns turnéschema vidgades efterhand. Från att under mitten av 1940-talet oftast ha hållit sig nära Borås — i exempelvis Dalsjöfors och Herrljunga, dit man tog sig i taxi — förlängdes resorna så att en tur till Gävle eller Umeå över ett veckoslut var fullt möjligt! <Foton från en Norrlandsresa> Men Boråspubliken hade tur och fick lyssna och dansa till dem minst ett tiotal gånger per år. Orkesterkort kunde se ut så här: <bild från 1957>.

Mellan de många spelningarna runt om i landet hann orkestern med andra engagemang. Som exempel kan nämnas att man spelade cirka fyrtio gånger i radion under åren 1955–65. Förutom dansmusik på kvällstid spelade man också i program med lunchmusik <bild>.

Bosse Lidéns orkester spelade i en ganska utpräglad bebopstil, enligt egen utsago lite »ruffigt».

Alla är nog överens om att Bosse Lidén under lång tid ledde en högklassig dansorkester. I jazztidskriften Estrad kunde man tidigt läsa följande:

Att en orkester, som ger sig ut för att vara en dansorkester, spelar dansmusik av god klass är väl närmast att betrakta som dess plikt. Men att den presenterar jazz av sådant slag att man med tillfredställelse kan lyssna på den en hel kväll, får nog betraktas som anmärkningsvärt.

Cornelis Vreeswijk och Bosse Lidén

Den som söker efter Bosse Lidén på internet får (förutom denna sida) nära nog bara träff på vår orkesterledare i kombination med trubaduren Cornelis Vreeswijk. Det handlar då om en visa som ursprungligen hette Me and Bobby McGee och som Cornelis översatte till Jag och Bosse Lidén. Det är lite olika bud på om det är vår Borås-Bosse det handlar om.

Men här är en tänkbar och rentav trolig förklaring, berättad av en som var med (trummisen Gusten): Bosse Lidéns orkester turnerade runt om i landet och stod för dansmusiken på festplatser där det också ofta var artistuppträdanden. I början av sextiotalet möttes de bland annat vid ett tillfälle i Borgholm på Öland och festade sedan med Cornelis. »J-t roligt var det». När Cornelis senare översatte visan låg det nära till hands att tänka på Bosse — satsmelodin stämmer ju perfekt. (Cornelis mönstrade själv på en båt i Narvik.)

För den som vill lyssna på blueslåten så bjuds möjligheten här: <Jag och Bosse Lidén; mp3-fil>

Jag och Bosse Lidén (»Me and Bobby McGee»)
Cornelis Vreeswijk
 

Mönstra av i Narvik, tretti grader kallt
i sandaler, skjorta och ett par jeans.
Åkte tåg från Kiruna, klämde ett par malt
Hade ganska trevligt, vad jag minns.
 

Så jag plocka fram gitarren, och spelade för flickorna
medan Bosse sjöng och spelade på kam
och det dunkade i skenorna, och konduktören sa
medan Norrlandsskogen dundrade fram:
 

Är man fri, så är man fri och inget mer med det
Frihet, kostar allt du har min vän!
Mönstra på en båt igen, sen får du välan se!
Hoppas att du får en bra kapten!
Bra för dig och bra för Bosse Lidén!
 

Ewa Roos

Sångerskan Ewa Roos (f 1949 på Göta i Borås) var bara 13 år när hon vann en talangjakt och upptäcktes av kapellmästaren Bosse Lidén. Hon fick jobb som vokalist i hans orkester, men var så ung att hon måste ha tillstånd från barnavårdsnämnden för att få sjunga efter kl. 22 på kvällarna.

Hennes repertoar bestod av de kända schlagerlåtarna från svensktoppen. I allmänhet spelade orkestern mera jazzigt före pausen och efter den sjöng hon sina melodier. Hon medverkade i orkestern som vokalist fram till 1969 och ägnade sig sedan med framgång åt bland annat teater.
(Läs om och lyssna till Ewa Roos på hennes egna webbsidor på denna sajt; gå till startsidan)

Bosse Lidéns storband

När spelningarna ute på landets dansbanor minskade i antal fortsatte Bosse Lidén med att spela på restauranger. Minnesvärt är det lokala storband som han ledde från april 1973, och som huvudsakligen spelade till onsdagsdansen på Grand Hotell <bild>. Denna orkester höll på i tio år. 1982 framträdde den i programmet Nygammalt med Bosse Larsson (se även bild ovan).

Jean och Bosse

Boråsarna kunde känna sig lyckligt lottade på femtiotalet. Två av landets bästa dansorkestrar, Bosse Lidéns och Jean Josefsons, hade Borås som hemmaplan, ofta spelade de i Friggahallen och Folkets Park. Alla intresserade kunde få lyssna på och dansa till deras toner. Genom sina nationella framgångar intog de vid denna tid en viss särställning bland stadens alla orkestrar.

Kapellmästarna hade också sitt dagliga värv inom musikens område. De hade tidvis egna företag i branschen, men var båda länge knutna till Waideles musikfirma, och hade lärt känna varandra väl. En sund konkurrens mellan orkestrarna fanns naturligtvis, men vänskapen var viktig och ibland satte man ihop ett band med medlemmar från båda.

Andra välkända musiker fanns också inom räckhåll på firman, nämligen pianostämmarna Leif Gothlin, Lasse Engman och Åke Johansson.
 

I mitten av femtiotalet hade Jean Josefson egen musikskola i anslutning till sin pianoaffär på Allégatan 16. På skolan undervisade man i piano och dragspel, men även i gitarr och flera blåsinstrument.