Pianisten Åke Johansson
|
Åke tog realexamen 1956.
|
Åke vid sin flygel 2007. Foto: Rolf Ohlson.
|
Om det finns någon enskild Boråsmusiker som förtjänar ett extra omnämnande, så
är det pianisten Åke Johansson (*1937 i Kalv, †2011 i Borås). Ett helt musikliv har han
tillbringat i staden, spelat med de flesta och hållit högsta klass hela tiden.
Åke kom till Borås 1956 efter skolgång på Tomteboda blindinstitut – han var
helt blind sedan födseln. Studierna där hade
kombinerats med en intensiv spelperiod på Stockholms jazzklubbar. Det var därför
ingen okänd pianist som kom hit och började arbeta som pianostämmare med Leif Gothlin.
Denne var också pianostämmare–pianopolerare. Båda följdes åt till Walter Dudas
orkester i Gislaved. Snart satte Åke ihop
sin egen Åke Johanssons trio – den framträdde sedan vid speciella tillfällen,
men var ingen utpräglad dansorkester. I den nybildade Bosse Erlandssons kvintett
(se denna orkester) enrollerades Åke 1957. I början av 1960-talet spelade han ett par år
med Ragnar Nilssons kvartett (se denna orkester).
En notis från ett
framträdande i Stadsparken 1972 finns här. Trumpetaren Anders »Kannibalen»
Ståhl från Växjö medverkade då (han hade spelat med Bosse Lidén i slutet av
1960-talet).
Under 1980- och 1990-talen spelade Åke i olika grupper; läs om det på
webbsidorna om bl.a. Åke Johanssons kvartett med Joyce Hurley och Bird
Feeders (se huvudmenyns Borås Jazzensemble ...).
Han medverkade även som
pianist i Metrokvintettens (se denna orkester) konserter runt
sekelskiftet.
TV-jazzen
År 1958 plockade trummisen Anders Söderling ihop en grupp, Anders Söderlings trio
(se denna orkester), med Åke Johansson och basisten Göran Eriksson (f 1938;
namnbyte till Wiberg, Kungsbacka). Avsikten var primärt att ställa upp i
tävlingen TV-jazzen. Det gjorde de – och vann hela tävlingen. Finalen ägde rum
den 4 december 1958 på Cirkus i Stockholm och blev ett genombrott för dem alla.
Skivinspelningar
Åke Johanssons pianospel utmärks av fulländad teknik och han har
ett utsökt harmonisinne. Han är en dynamisk solist och en ackompanjatör av sådan
klass, att han kom att bli en av de mest efterfrågade då Chet Baker, Sonny Stitt
eller andra amerikanska storheter skulle spela i Sverige. Samarbetet med
trumpetaren Chet Baker resulterade också i en skiva. Här nedan något att lyssna på
(snart klar för avlyssning!).
Spår (Klicka på låten för att lyssna! <mp3-fil>)
A1. Monday date (Åke Johansson)
A2. Lotus blossom (Strayhorn)
A3. You stepped out of a dream (Brown)
A4. If you could see me now (Dameron, Sigman)
A5. Chelsea bridge (Strayhorn)
B1. Besvikelse (Åke Johansson)
B2. Skylark (Carmichael)
B3. Spår 12 (Åke Johansson)
B4. Long ago and far away (Kern)
|
Odeon 4E 062-3147.
Svenska jazzpianister 1, Monday date
Inspelad i EMI Studios 4,5 november 1974.
Åke Johansson (p), Göran Levin (dr), Lars-Urban Helje (b), Gunnar »Silja-bloo» Nilsson (voc).
|
|
Dragon DRLP 56 (Lp-skiva), inspelad 29 september 1983
på jazzklubben Nefertiti i Göteborg.
Inspelningstekniker: Torbjörn Samuelsson
Foto: Dan Kjellman.
|
Chet Baker & Åke Johansson trio Chet Baker (tp, voc)
Åke Johansson (p)
Kjell Jansson (b)
Göran Levin (dr)
Chet Baker (tp), Åke Johansson (p), Kjell Jansson (b), Göran Levin (dr).
Spår (Klicka på låten för att lyssna! <mp3-fil>)
A1. Lament ( J J Johnson)
A2. My ideal (Whiting, Chase, Robin)
B1. Beatrice (Sam Rivers)
B2. Ellen David (Charlie Haden)
B3. You can't go home again (Don Sebesky)
|
På heder och samvete
Varsågod — jazz från Borås
Musiken är tät, impressionistiskt färgskimrande och
klangligt fräsch ... hör bara på Börje Svenssons stråkbas. En
blåtonad, rätt vemodig musik. Nu är det 1979. Visst kan vi höra det.
Jazzen är stundens och nuets musik, och här är några intensiva
ögonblick bevarade som en spegel av hösten 1979.
Mycket har
förändrats sedan de här tre musikerna började spela tillsammans för
15–20 år sedan. Fortfarande speglas Stadsparkens höstflammande
trädkronor i Viskans gråblå vatten, men stämningen är en annan.
Gågatan ligger öde efter sju på kvällen. Flanörerna är borta. De
utslagna har blivit flera och avståndet mellan människorna större.
De sönderrivna molnen far snabbt över Rya åsar. Någon jazz i Borås
har vi knappast längre; speltillfällena är få, likaså
lyssnarmöjligheterna. Musikerna känner allt större behov att spela
»på heder och samvete».
Åke Johansson möter man oftast på väg till göteborgståget för att spela med jazzens stormän frän när och
fjärran. Anders Söderling har blivit biblioteks- och kulturchef i
Mölnlycke. Börje Svensson har föralldel återvänt till hembygden med
både solist- och pedagogexamen från Göteborgs musikhögskola och med
meriter från mer än tre års basspel i Stora Teaterns orkester. På
den här skivan finns emellertid någonting vida mera än en nostalgisk
»Boråsmusik». I mina öron är det en musik som både vågar och orkar
gå under skinnet, paradoxalt vacker och en smula mera oroande än som
känns riktigt behagligt.
En kväll i slutet av maj hjälpte Borås kulturnämnd
till att ordna en konsert på Stadsteatern; resultatet var tänkt att bli
den här skivan. Tyvärr blev inte ljudkvaliteten helt tillfredsställande,
och musikerna tyckte nog också att de kunde skärpa sig en aning mera.
Det har de gjort. Men då som nu är Börje Svenssons båda egenartade
kompositioner EKS och EMS med — initialerna står för barnen Svensson,
6-åringen Eva Katarina och 10-åringen Erik Mathias.
Åke Johansson har sedan länge en stil. Hans
förankring bakåt är klar: där finns Parker, Coltrane, Bud Powell ... och
Erik Satie — känn doften i Åkes tre små pianominiatyrer här på skivan.
Men han har inte fastnat i sina mönster. De har bara blivit ett redskap,
en förlängning av känslan, ett sätt att öppna sig för de finaste
nyanserna. I två av sina kompositioner hyllar han ett par av sina
förebilder, den lyriskt finkänslige Billy Strayhorn i den lilla
klangstudien One for Billy och den känslomässigt rörlige Bud Powell,
blixtsnabbt kastande mellan inåtvändhet och burlesk, i A tribute to
someone. Vi som länge har känt Åke och hans musik har lärt oss att
lyssna under den lite glättade och kraftfullt svängiga ytan. Han har ett
fenomenalt sinne för polyrytmiska spänningar. Hans melodikänsla är lika
utvecklad med förkärlek för asymmetriska slingor och inpass. De
rättframma men personliga harmoniska skuggläggningarna fordrar skärpta
öron. Men tyngre väger trots allt den lyriska talang som låter alla
delarna smälta samman till ett helt. Vi har blivit allt flera som
betraktar Åke Johansson som vår favoritpianist.
ROLF HAGLUND
|
Ton Art (Lp-skiva), inspelad 10 oktober 1979.
Inspelningstekniker: Birgitta Knapp & Björn Lusensky.
Teckning: Eric Werner.
Åke Johansson trio Åke Johansson (p)
Börje Svensson (b)
Anders Söderling (dr)
Spår (Klicka på låten för att lyssna! <mp3-fil>)
A1.
På heder och samvete (Åke Johansson)
A2. Mayflower
(Åke Johansson)
A3. EKS
/Eva Katarina Svensson/ (Börje Svenson)
A4. The song is you (Kern/Hammerstein)
A5. One for Billy (Åke Johansson)
B1. EMS (Börje Svenson)
B2. A tribute to someone (Åke Johansson)
B3. The blessing (O. Coleman)
B4. Don't explain (Billie Holiday)
|
Privat
Åke gifte sig 1989 med högskoleadjunkten Britta-Lena Öhman
(specialist på Fröbel-pedagogik) och bodde under många år på Ramnavägen 55 i
Borås (Lyssna på hans egen Månsken över Ramnasjön <mp3-fil>; mer finns att lyssna till under
menysidans Borås jazzensemble).
Åke drabbades 2008 av en svår hjärnblödning och kunde sedan inte spela mer
(förutom något lite med en hand). Han avled 2011.
Här finns en inspelning med Åke från BT:s Press Center där han
lirar med sin friska hand 2009.
http://www.youtube.com/watch?v=k-Nuaqi4_rA
Och här ytterligare en hyllning till Åke på samma ställe, men
2010.
http://www.youtube.com/watch?v=B-l8_sU8OnQ
Med anledning av Borås Tidnings 190-årsjubileum 2016 gjordes ett reportage om
jazzen i Borås, och som till stor del handlade om Åke Johansson.
Jazz i Borås.<pdf-fil, 2 MB>
