Åter till:
Notisstart
Huvudsida
|
|
Åter till: |
Alltifrån kyrkans äldsta tid hade Trosbekännelsen och Fader Vår utgjort grunden för den första kristna undervisningen. Under medeltidens lopp tillkom i anslutning till biktinstitutionen de Tio Buden. I den mån biktens betydelse ökades inom kyrkan, lades allt större vikt vid Dekalogen (Budorden). Den användes nämligen som ett slags biktspegel.
Luther återförde den kristna undervisningen till att omfatta de stycken som av ålder brukats inom kyrkan. Men i fråga om anordningen av lärostyckena bröt Luther med det hävdvunna bruket. Från 1400-talets mitt var det nämligen vanligt att börja med Fader Vår och därefter ställa Tron och de Tio Buden. Man motiverade denna ordning på följande sätt: bönen, som varje radbandsläsare regelbundet använder, var kraftlös utan tron och tron i sin tur utan kraft, om man ej höll budorden.
Luther införde nu den inbördes ordning som sedan blivit den brukliga samt gav en motivering som närmast har karaktären av ett religiöst idéprogram. Människan, skrev Luther, är att likna vid en sjukling. Först måste hon lära känna sin sjukdom. Detta sker genom Tio Guds bud. Sedan måste hon veta, var hon skall finna läkedom. Den anvisas i Tron. Slutligen måste hon skaffa sig denna läkedom. Detta sker genom Bönen.
Genom Luthers åtgöranden fick även termen »katekes» en ny innebörd. Ursprungligen avsåg nämligen »catechismus» själva den muntliga undervisning som kyrkan anordnade. Sedermera undergick ordet en betydelseförskjutning, så att därmed menades det lärostoff som inpräntades. Först genom Luther blev ordet katekes beteckningen för den bok, i vilken detta stoff sammanfattades.
Luthers lilla katekes var närmast avsedd som en hjälp för de olärda prästerna. Många av lantprästerna var nämligen vid denna tid så okunniga och oskickliga, att de väl behövde en handledning vid undervisningen. En vanföreställning är att medeltidens gudstjänster genomfördes på latin, men det var ovanligt med latinkunniga präster i vårt land.
Det är emellertid tydligt, att Luther tänkt sig Lilla Katekesen använd även ute i hemmen, av husfäder och husmödrar, av barn och ungdom. Överskrifterna vid förklaringarna till de olika huvudstyckena anger uttryckligt, att husfadern skall inpränta dem hos sitt husfolk. I det kortare företalet till Stora Katekesen ålägger också Luther varje husfader att åtminstone en gång i veckan rikta frågor till sina barn och sitt husfolk för att höra efter vad de känner till i katekesen och vad de tillägnat sig ur den.
Det är fullständigt ohistoriskt att framställa Lilla katekesen som en skolbok i vanlig mening. Den riktade sig ursprungligen till en bestämd publik, bonde- och hantverkarhemmmen i Luthers hemtrakt, och den syftade helt allmänt till att vara ett hjälpmedel vid folkets kyrkliga fostran.
Man måste nämligen hålla i minnet, att hemmet och familjen på ett helt annat sätt än i våra dagar bildade en sluten och traditionsmättad enhet. I hemmets krets försiggick allt arbete för livsuppehället; där inpräglades också av husfadern hos barn och tjänstefolk de andliga principer och lagar, efter vilka samhället levde.
Under det att Lilla Katekesen var avsedd att nå ut till folkets breda lager, vände sig den bok som går under namnet Stora Katekesen framför allt till undervisare och ordets förkunnare. Att Luther vid avfattningen av denna skrift i synnerhet hade folkets religiösa ledare i tankarna framgår av dess yttre form. Stora Katekesen utgöres nämligen till stora delar av de predikningar som Luther hållit över katekesens innehåll. I ett senare företal betonar han särskilt det ansvar som åligger prästerna och predikanterna och underförstår därvid tydligen, att dessa bör använda hans katekes som hjälp och förebild vid sin förkunnelse. Det är av vikt att hålla i minnet att Stora Katekesen vuxit fram ur Luthers predikoverksamhet för att förstå dess ställning i det svenska kyrkolivet.
