Åter till:
Indexsida
Åter till: |
Föreningen för Egna Hem hade bildats 1907 och tomträttsinstitutet införts 1918. Inspirationen till hustyperna kom från den österrikiske arkitekten Camillo Sitte. Hans idé var att man omsorgsfullt skulle ta till vara kuperad terräng och anpassa bebyggelsen därefter. Med hjälp av murar och träd kunde gatorna bli trivsamma rum.
Camillo Sitte-planer kunde även användas där terrängen inte var kuperad, som exempelvis på Saläng. När denna stadsdel planlades bestämdes också att man måste höra byggnadsnämnden innan man fick fälla träd. När husen ritades in på planerna lade man dem så att de bildade bågar som följde de svängda kvartersgränserna.
Stadsplanen för området fastställdes 1933. Samtidigt infördes en bestämmelse om att växande träd inte får tas bort utan byggnadsnämndens medgivande.
Asfaltbeläggning av gatorna i Borås inleddes i mitten av 1920-talet, men merparten av arbetet gjordes under några få år i början av 30-talet, så även på Saläng.
En viktig aspekt vid bosättningen var utformningen av trädgården. Dess storlek var sådan att den skulle räcka till egen kåltäppa, där rotfrukter, grönsaker och bär kunde odlas. Fruktträden var också viktiga och som exempel på omfattningen kan nämnas, att på tomten Salängen 5 – en av de mindre i området – planterades inte mindre än 26 träd. Ofta gav odlingarna ett överskott som kunde säljas.
För dem som behövde mera utrymme fanns det möjlighet att arrendera en extra jordlott på nuvarande Björkängsvallen. Dessa användes främst för potatisodling. (Betänk att det var svåra tider – första världskriget och tjugotalet – när husen var nya.)
Alla villorna byggdes med gedigna grunder av natursten. Man kan ju fundera på varifrån all stenen kom.
Staden sålde tomter till ett pris av 0,75–1,25 kronor/kvm. Borås Sparbank var villig att lämna egnahemslån upp till 60% av fastighetsvärdet. Detta ansågs i de flesta fall ej vara tillräckligt. Borås stad och några av stadens industriidkare, som alla naturligtvis var måna om att få en lösning på arbetarebostadsfrågan, bildade därför AB Egna Hem i Borås för att understödja egnahemsrörelsen. Borås stad tecknade aktier för 30 000 kronor.
Huspriset vid tiden för första världskrigets slut var cirka 10 000 kronor.
Husen med de brutna taken (mansardtak) är typiska för tiden 1915–1930 och blev ett signum för salängsvillorna.
Intresserade arbetare erbjöds ritningar på ett fåtal modeller av husen. Genom att variera fönstersättning, burspråk och entrépartier gavs många variationer på grundtyperna. Husen kunde även spegelvändas beroende på vilken sida av gatan de placerades.
