Delineatio Saxi Groendalensis
Qualis nostra AEtate conspicitur
in Åre Scardaliam quae ad paraeciam
Jemtlandiae Unneråker pertinet

(Avbildning av Stenen i Grönan dal,
sådan den nu är att se vid Skurdalen i Åre,
annex till Undersåkers socken i Jämtland)
Suecia Antiqua et Hodierna, 1680-tal.
 

 
Stenen i grönan dal, 1940.

 
Stenen i grönan dal, 2003.

Stormaktstid

1600-talet kallas i Sverige för stormaktstiden.  Det är en period när landets utbredning är som allra störst och inflytandet på europapolitiken likaså.

Detta måste manifesteras och förhärligas på olika sätt. Ett sätt är att dokumentera situationen i landet (och gärna förbättra den något). Detta uppdrag lämnas åt Erik Dahlberg, som i sitt verk Suecia Antiqua et Hodierna (Sverige i forntid och nutid) gör allt för att förhärliga situationen. Alla byggnader av klass ritas av, först och främst slotten, men också de många nybyggda adliga stenhus, som krigen och stormaktsambitionerna gett upphov till.

När Dahlberg kommer till Jämtland finner han emellertid endast ett minnesmärke som är värt att avbildas – Stenen i grönan dal. Inga hus eller militära anläggningar i landskapet kan mäta sig med denna i fråga om betydenhet!

Wilhelm von Braun

En av 1840-talets allra mest populära författare, den equivoque Wilhelm von Braun skriver i förordet till en av sina poetiska kalendrar ”Dock, ännu står stenen i grönan dal”.

Vad menade han med det? Stenen måste ha varit allmänt känd, annars hade det ju varit poänglöst att skriva så.

Bakgrund

Kanske stod stenen i grönan dal i Gröndals skog vid Randers i Danmark, där en kanik en gång ska ha sett den. Kanske stod den vid Grönån i Härjedalen, som en svensk tradition gör gällande. Det troliga är dock att den stod vid vägen till Meråker, vid Skurdalsporten — för det är ju där den står idag. Åtminstone enligt Erik Dahlberg är detta den rätta ”stenen i grönan dal” (men det tycker nog inte danskarna, bl.a. därför att platsen varken är grön eller dal).

Där såg ärkebiskop Laurentius Petri (1499–1573) denna runsten, reste upp den och tecknade ner des budskap. Från honom kommer också uppgiften att den ska ha rests av Helge broder Staffan (på 1100-talet?).

En plats i litteraturhistorien

Ristningarna på stenen har inte kunnat tolkas fullt ut. Inte heller har dess ålder kunnat fastställas. Men dess förekomst och huruvida den står eller ligger, har givit den ett symboliskt värde.

Kanske är den en gränssten mellan Tröndelag och Jämtland? Ristningarna består av ”naturskråmor, bomärken, lapparnas märken och besökandes namn”.

Stenens budskap har tolkats som en profetia om vad som skulle hända i Sverige:

The Swenske taga wid utländska seder,

och Landet mister sin forna heder,

än står stenen i Grönan dal.

Kyrkor wändas till Fångahus,

Gudstjensten mister sit fångna ljus,

än står stenen i Grönan dal.

Skalkar och bofwar trifwas,

gods och gamle driwas,

än står stenen i Grönan dal.

Präster warda Bönder,

och Bönder warda widunder,

nu ligger stenen i Grönan dal.
 

Av denna visa gjorde ärkebiskop Laurentius Petri en rimmad version, som den förste superintendenten i Mariestad Jesper Marci byggde ut till fjorton strofer. Detta skulle ge honom en plats i litteraturhistorien.

Han var motståndare till Johan III:s försök att återinföra katolicismen i landet och detta var en stridsskrift mot kungens liturgiska strävanden. Johan III var också mycket irriterad på visan, men kunde inte komma åt dess författare. Denne satt nämligen trygg i Mariestad under hertig Karls beskydd.

Nymodigheter

I första stroferna beklagar sig Jesper Marci över alla nymodigheter som man vill införa. Att följa och försvara gamla seder var landets ära. I tredje strofen gisslas samtidens moderniteter:

Sitt okynne vill människan hava,

allting förvandla och laga,

sig själv till stort fördärv.

Ostadig är hon uti all ting

som hjulet löper hon omkring

till skada mer än förvärv.

Den heter en man, som vända kan

efter sitt kynne och tycke;

den sig kan kläda och smycka

med främmande skick och seder,

förakta så landets heder.
 

I de följande stroferna tillämpar han detta på det andliga livet. ”Mot denna sista tid” har prål och ståt förökats och Guds ord föraktats.

I sjunde strofen kommer författaren fram till stenen i grönan dal:

Uppå en sten är funnen

Hon är skriven med runeskrift

hon sattes ej dit igår.

Emellan Norge och Jämteland,

den skriften har läsit kvinna och man,

han har stått i många år.

Han är nu omkull

för vår skull,

ty det är allt framfaret

som är oss uppenbarat;

Jag vill giva till känna

vartåt den skrift månde lända.
 

I de följande stroferna visar Jesper Marci hur den gamla runinskriftens profetior uppfylls uppfylls i samtiden. ”De svenske taga vid utländska seder och kränka sin forna heder”,”Kyrkor bliva fångahus, gudstjänsten mister sitt rätta ljus”. Nu är profetian uppfylld. Stenen har fallit:

Han ligger i grönan lunde.

O Gud, var du oss huld.

Nu drivs ett spel.

Var gör vad han vill.

Den räknas nu som den bästa,

som ont kan mest stadfästa

och nedtrycka den fromma,

därav sig dagligen berömma.
 

 
Pilgrimmer

Det förnämsta pilgrimmsmålet är naturligtvis Jerusalem (Krisi grav); därnäst Santiago de Campostelle (aposteln Jakobs grav); mycket högt rankas också Nidaros (Olov den heliges grav).

Genom Skurdalsporten går en gammal pilgrimsled från kusten vid Härnösand till Nidaros (Trondheim).
Riksgränsen skär genom Skurdalsporten och riksröse nr 161 ligger ett par tiotal meter ifrån.

Stenen i grönan dal står 700 steg öster om riksgränsen.

 
 
 
Pilgrimsvandringar förbjöds 1544 (reformationen).

Enligt biskop Andreas Olavi Rhyzelius var det på Erik XIV:s tid, som stenen i grönan dal föll omkull. Men det var knappast då som Jesper Marci skrev sin visa. Dess kritik av kung Johan och hans liturgiska former antyder att den skrevs betydligt senare.

Upprest igen

Bergsmannen Daniel Tilas, som bl.a. ägnade sig åt att märka upp riksgränsen, gjorde ett besök vid stenen 1743. Han fann platsen ”som en liten ömklig oländig grön plan, som ligger på det flacka mot Skurudalssjön långsluttande fjället”. Stenen var då omkullfallen. Han reste upp den och avritade den noggrant.
 

Den borde Du besöka!

Kungar:
Gustav Vasa 1523-60

Hans söner:

Erik XIV 1560-68
Johan III 1568-92