Västgöta-Demokraten 1961-06-23 Tvärredsflicka blev amerikanska; upplevde 85-årsdag på sverigeresa Av Marianne Feuk-Reimertz   Sin mest underbara födelsedag upplevde fru Esther Archer för lite sedan och inte på något ställe där man vanligen firar sin födelsedag. Den inträffade på båten från Amerika till Sverige och antalet år det gällde var - 85! Syskonbarn i Göteborg kom ihåg högtidsdagen och skickade ett telegram till fru Esther, som just befann sig på resa hem till gamla Sverige. Innehållet i telegrammet blev på något mystiskt sätt allmänt känt på båten och på eftermiddagen var det stor uppvaktning för 85-åringen

Ester, Ester och ???

- Aldrig har jag upplevt maken säger fru Esther, aldrig. De kom allesammans tror jag, alla de många hundra som var ombord. De hade klätt ut sig, de sjöng och gratulerade. Sällan har jag hört sådan sång,

Och ögonen på den gamla tåras när hon tänker tillbaka på denna härliga dag där hon nu sitter på de gamla soldattorpet Hagalund i Aplared. Torpet ser inte ut som det gjorde på den tiden det begav sig. Det är rustat och där råder en trivsel och en gammaldags komfort som är påfallande. Här gästar fru Archer en systerson, förste kriminalassisten Bertil Ringqvist, Stockholm och Aplared. "Sveriges bäste förhörsledare", som tillbringar långa härliga lediga somrar i hembygden.

Och det är till hembygden som fru Esther från USA sökt sig ännu en gång.

- Jag gick därhemma i Catona, New York; och kände mej lite längtansfull och orolig till sinnes, berättar fru Esther med ett underfundigt leende. Då sade min dotter: Res nånstans, varför inte hem till Sverige... Jag tyckte förslaget var bra och det tyckte mina goda vänner också så jag reste...

Så enkelt var det för damen som begick sin 85-årsdag under den långa och dryga färden. Men hon har ingen känsla av årens tyngd och hon får andra att glömma den också. Hon pratar och skrattar, hon är glad, så glad att man själv blir glad av att se och höra henne.

Inte oroa sig...

Men visst måste man vara glad, anser fru Esther, när allting gått en så väl i händer. Jag har faktiskt alltid haft tur. Allting har vänt sig till det bästa. Och så tror jag inte, säger hon, att man skall gå omkring och oroa sig. Det för inget gott med sig. Man ska ta dagen som den kommer, man ska vårda sig, sitt och de sina, sina vänner och sitt liv. Då blir allting bra...

Och så har det varit alltid, syns det, för denna vitala åldring som i sinnet är betydligt mycket yngre än åren utvisar.

Fler från första stund...

Hon föddes 8 maj 1876 på Gunnagården i Stavared, Tvärred. En äldre syster emigrerade till Amerika och 19 år gammal gjorde Esther detsamma. Det stora äventyret lockade och livet tycks alltsedan dess ha varit ett spännande och roligt äventyr.

När Esther kom till det stora landet fick hon plats hos en familj i Manchester, New Hampshire. Hustrun var lärarinna och det blev en god start för den svenska flickan, som "på köpet" fick undervisning inte bara i det nya språket utan också i de nya förhållandena. Esther lärde sig snart nog laga amerikansk mat och klara av allting annat. Livet var härligt och åren gick.

Flickan från Tvärred gifte sig i Amerika och kan glädja sig åt att ha de flesta av de nio barnen i livet. Själv bor hon hos yngsta dottern i Catona, en förstad till New York. Där trivs fru Esther gott i kretsen av barn och barnbarn, i kretsen av gamla, goda vänner. Det förhållandet gör att hon kan glädjas också när hon återvänder.

Mer än underbart...

Besöket i Sverige har varit mer än underbart. Tillsammans med hr och fru Ringqvist gjorde fru Archer besök i Tvärred och återsåg de gamla platserna, upplevde återigen barndomsminnen. Och träffade en skolkamrat, nu 84-årige Georg Tholander, vilkens far var fru Archers lärare och tillika gudfader. Det blev ett glatt återseende, ty i vitalitet kunde de två tävla med varandra!

Och så reser fru Archer till andra släktingar, bl. a. i Göteborg, innan hon lämnar det gamla landet.

Titanic var fullbokad...

Detta är inte den första hemresan efter emigrationen. Det var meningen att en gång åka på sverigebesök och jag var, berättar fru Esther, mycket angelägen att få komma med Titanic. Det var en båt som skrivits så mycket om, jag ville så gärna se hur en sån där modern atlantjätte såg ut. Men båten var fullbokad. Vi fick ta en annan båt. När vi kom till New York för att resa fick vi höra vad som hänt Titanic. Det är svårt att beskriva vad man då kände; en stor fasa, men också en djup tacksamhet mot försynen.

Samma känsla upplevde jag då min yngste son kom hem från andra världskriget utan andra skador än ett sår i ena foten. Då kändes det skönt i modershjärtat.

Över huvud taget gläder sig fru Archer åt livet och vad det ger henne. Sverigebesöket är en strålande upplevelse i kretsen av anförvanter och under en tid då det gamla landet är som allra vackrast. Hemma väntar nära och kära på att åter få krama om 85-åringen. Allting har samverkat till det bästa, det är något att vara glad och tacksam för, tycker den långväga gästen i den fagra Aplaredsbygden.

Och hennes inställning till livet gör också omgivningen glad, samtidigt som den ger en liten tankeställare. Ta dagen i lugn och ro och var glad åt allt det myckna som finns att glädja sig åt! Ett bra levnadsrecept...

Ester avled på återresan till Amerika. /LW