Resterödslärarinna vill ha katekesen åter som lärobok

Det är uppbrottsstämning vid Resteröds småskola – småskollärarinnan Sigrid Bodin skall lämna sin tjänst sedan hon uppnått pensionsåldern. Resterödsborna är inte vana vid några ombyten på den posten, det har inte varit något sedan 1913/14 då fröken Bodin blev ordinarie vid skolan. Ja, skola är väl inte rätta ordet om vi däri inbegriper som vi nu menar med skola. Den första skollokalen inrymdes nämligen i ett rum på gården Lunden och här fick fröken Bodin hålla till fram till 1920. Lönen var i förhållande till vad som idag anses normalt nästan löjligt liten – 500 kr per år – och den utbetalades kvartalsvis. Det var inte mycket att röra sig med, och fröken Bodin berättar att mot slutet av kvartalen var det magert i kassan, men det gick.

I början av 1920-talet flyttades skolan till Knipen, där folkskolan redan var inrymd. Här fick småskolan egen lokal även om den var bristfällig. 1923 blev för den unga lärarinnan ett märkesår, då fick hon för första gången egen lägenhet med självhushåll, även detta i en bondgård. Hitintills hade hon varit helinackorderad, och att denna förändring var ett glädjeämne är inte svårt att föreställa sig. Två år senare blev det ännu en förändring till det bättre. Då invigdes Resteröds nya skola med sina för den tiden ljusa och moderna lokaler och samtidigt fick fröken Bodin liksom övriga lärare flytta in i den nyuppförda lärarbostaden. Därmed var det slut på allt kringflyttande i bygden både vad det gällde skola och bostad och i 28 år har fröken Bodin kunnat fortsätta sin gagnande gärning. Att i 40 år inneha samma tjänst och ge lika många årskullar resterödsbarn de första lärospånen, det har lämnat många minnen, men det är framför allt en fostrargärning av stora mått.

– Har barnen förändrats under åren?

– Ja, nog har de det, men det har alltid varit roligt att arbeta med dem. Jag tänker på dem alla, på dem som nu nått mogen ålder och på dem som ännu sitter på skolbänken. Det största glädjeämnet var när barnen visade flit och man påtagligt kunde märka att det gick framåt för dem. Roligt har det också varit att följa dem ut i livet – se hur de lyckats.

En särskild önskan har den avgående lärarinnan – ge kristendomen större utrymme på schemat. Förr var det sex timmar i veckan, nu är det två och det räcker inte, och låt oss få katekesen åter som lärobok. Den är lättförståelig för barnen och ger klara och bestämda besked i religiösa frågor. Och till detta vill fröken Bodin foga ytterligare en önskan: måtte barnen och ungdomen alltfort visas vägen till kyrkan och måtte de gå den i allt större skaror.

Fröken Sigrid Bodin som är född i Västergötland flyttar efter uppnådd pensionsålder till Göteborg. Vid sista skolavslutningen fick hon motta Patriotiska sällskapets guldmedalj andra storleken för långvarig och trogen tjänst och vid avflyttningen från Resteröd har hon fått röna otaliga bevis på tillgivenhet och tacksamhet både från elever och övriga församlingsbors sida.