Till Björkholmen kom 1904 båtbyggaren och benläkaren Johan Wilhelm Eriksson med
hustru Matilda och barnen Leon och Tekla.
Båtbyggeri hade han lärt sig på ett varv på Orust. Otaliga är de båtar som
"Ville på Sundet" har gjort. Men mest känd var han nog ändå inte som
båtbyggare utan som "klok gubbe" eller benläkare.
Han var kommen från Tvärred. Där fick han lära sig läkekonst av fältskärn Sten
från Vasared, vars läkeböcker och recept han fick överta efter honom. Ville skaffade
sig dock ytterligare böcker och förkovrade sig på egen hand. Människans skelett
intresserade honom alldeles särskilt.
Han gav sig aldrig på invärtes sjukdomar. Det han inte kunde se med egna ögon eller
känna med händerna fick vara. De som hade sådana sjukdomar rekommenderade han att
uppsöka läkaren i staden. Hans specialité var benskador av alla de slag. Till att
spjälka ben använde han egenhändigt tillverkade träskenor, som han hade gjort i olika
storlekar och former. Salvor och plåster av olika slag gjorde han också. Han var även
flitigt anlitad som traktens tanddoktor. Han hade en egenhändigt tillverkad
specialnyckel, som han använde när han drog ut tänder.
När han kom till Björkholmen fick han köpa det för en billig penning av Fästereds
dåvarande ägare, greve Claes Sparre, för att han hjälpt honom ur sjukliga
besvärligheter.
År 1925 gick "Ville på Sundet" ur tiden. Hans Matilda levde till 1936.
Därefter brukades Björkholmen av syskonen Leon och Tekla Eriksson.
Leon var också båtbyggare. Han band även fisknät. Det berättas att han hade ett
par tofflor på sig på väg till ladugården och ett annat par inne i ladugården. Han
hade också en vardags- och en söndagscykel.
Brudkronan i Finnekumla kyrka är skänkt av Leon och Tekla.
Nu är också de borta och Björkholmen brukas inte längre. Cirkeln är sluten, ty
Fästered är ånyo ägare till Björkholmen.
Redaktörens tillägg till artikeln:
Klok gubbe
Wilhelm Eriksson hade ett aktat namn i bygden, och var kunnig i sin läkekonst. Det var
inget man skrattade åt. Han var också anlitad av militären som "läkare". Det
berättas, att vid ett tillfälle hade en benbrottsoperation vid Borås lasarett gått fel
och fick göras om. – "Sån’t hände inte på Erikssons tid", var
kommentaren till detta.
Vid auktionen efter Wilhelm såldes hans läkarutrustning, bl. a. klämmor för
åderlåtning.
Om hans ovan nämnda två cyklar, som användes när vädret var bra resp. dåligt
talades det ibland i bygden:
– "Nu blir det bra väder. Leon har tagit fram sin fina cykel".
Han umgicks en del med sin mors kusiner i Längberget, Dannike. Vid en cykeltur dit blev
han påkörd av en bil.
Han var på slutet senil och lite farlig för sin syster, sas det.
