C. E. Petterssons egna anteckningar; gjorda i slutet av 1950-talet.
Anteckningar om uppdrag m.m. fr.o.m. 18 års åldern.
Efter uppväxtåren eller år 1889 reste jag till Amerika och efter något över 11 årig vistelse där återvände jag till mitt fädernesland å till Tvärred, där jag efter något mer än 1 års vistelse hemma i föräldragården Onsered, där jag var född, inköpte mitt nuvarande hem Vasared. Inflyttade dit med min hustru vid tiden då vi gifte oss år 1901.
Så var det att hugga i med gårdens skötsel samt bryta sten på de gamla odlingarna och frakta bort densamma. Det var väldigt med sten både på fastmarkodlingarna och på de odlade tegarna. Började efter något år att reparera husen, byggde ny ladugård år 1916 samt källare magasin och vagnbod något år därefter.
Kommunala uppdrag
Jag blev även invald i en del kommunala tjenster. År 1902 invald i kommunalnämnden, från1912 – 1932 ordförande i samma nämnd liksom i fattigvårdstyrelse, vilka tjänster då följdes åt, tillika med hälso- och nykterhetsnämnden, även ledamot i barnavårdsnämnden, ävensom dess kassör ett antal år. Ledamot och vice ordf. i pensionsnämnden från dess början till år 1940.
Ledamot i kommunalfullmäktige i 8 år, samt ledamot i taxeringsnämnden i 12 år.
Är ombud för R.f.a. för flera socknar alltsedan dess tillkomst, eller 35 år.
Invaldes i Tvärreds skolråd år 1907 och var ledamot av samma flera perioder eller närmare 30 år, ledamot i skolstyrelsen flera år till 1944, har varit ledamot i Tvärreds kyrkoråd närmare 30 år, var i många år ledamot av Tvärreds pastorats kyrkoråd, samt dess kassör.
Vasamedaljen
Då jag fyllde 70 år blev jag av K. mt. tilldelad medaljen i guld av femte storleken med inskriften "För medborgerlig förtjänst". Postväskeskötare för Vasareds postområde sedan 1923 – i juli 1952.
Amerika
Jag hade under min vistelse i Amerika olika slag av arbete. Det var ej så bra tider vid den tiden fast jag behövde ej för längre tid gå utan arbete, ändock arbetslöshet rådde tidvis. Arbetslönerna var då låga. För mera vanligt arbete erhölls 20—26 dollars pr månad. Man fick ju arbetslös någon månad på våren då skogsarbetet var slut till dess sågverksarbetet började.
Jag arbetade på farm några år, mest sommartiden.I början av 1951 erhöll jag en gratifikation från Postverket för långvarig tjänst (hos Postverket).
Vid min avgång från posten 1 juli 1952 erhöll jag från kunderna en silvertallrik, jag hade då skött posten här i Vasared med omnejd i 29 år.
Angående en del från vår kyrkas uppförande år 1854
Min far var med vid vår kyrkas uppförande och gjorde vissa dagsverken, han såväl som andra. De satte upp byggnadsställningar och trappor å stegar, å så var det till att få fram sten och mera på grunden som var lagd, detta gick ju temligen smärtfritt, tills de var uppkomna med muren några fot, sen var det till att börja med ställningarna och trapporna. Då blev det lite kinkigare.
De gjorde bårar, som de var flera stycken om att bära med, och så fick de gå i takt och under kommando, eller någon sjöng takten och arbetet gick så undan för undan.
Jag kan ju tala om att mina föräldrar var första paret som vigdes i den nya kyrkan.
Samtidigt som de firade sitt bröllop så fraktades kyrkklockorna upp från den gamla kyrkan till den nya å allt bröllopsfolket ut för att möta dem nere i liderna och för att undfägna dem. De tacka för mötet och fägnaden.
Framlidna fru Augusta Johansson, maka till Fredrik Johansson i Vasared, var den första som döptes här i denna kyrka.
---------------Bakom mannens framgångar står för det mesta en kvinna, så även i detta fall. Mor fick sköta både oss barn, hjälpa oss med läxorna, samt djuren. Hon var alltid uppe först, tände i spisen, gick ut till ladugården, mjölkade och gav djuren mat, samt gick in och började laga mat innan vi var uppe. På sommaren gick korna på skogen. Det var vanligt då att mjölka "middag". Hon sade att hon då fick gå ända till Petersäng när korna var där. Hon talade även om att korna gått över gärdsgården och var ända borta vid Sjöbo. Det var lång väg att gå och bära hem mjölken. Jag hörde henna aldrig klaga. Hade hon ej varit så duktig hade far ej kunnat ha så många uppdrag.
H. W. (Helge Wasling)