|
Stormäktigste konung! Wi gifve Eder tillkänna, att wi denna dag, akte fira, å detta ort och ställe, att denne kajomflugne byggnad, åter blifvit en fredens boning. Å detta ställe har, i gamlare tider, lefvt en avfälling – en som tjänade främmande herrar, en den danske kung Kristians man. Idag, lefver här en ärlig och beskedlig man, och dennes hustru: en ärlig och beskedlig man av det enklare folket, som båda hafva uppfyllt sin plikt mot konungen, och nyligen betalt sin restskatt. Desse våra värdar, hälsar Eder alla, och det är wår kärlige begäran, att I folk av fräjdad stam, som hafver omakat Eder hit, hviljen göra Eder glada med oss. Wi, som här församlandes warda, ämna i denna dag, taga del i arrangemangerne, som här gifves. Och, mitt högmyckna sällskap, låt mig sålunda utropa, att här gifves fotpromenader, med de underfundigste tipsfrågor, – här kan åtnjutas promenader, i de vackre hästanspände wagnar, – här kan de fasansfulle, nye ångvagnarne beses, etcetera. Här kan också, om den allsmäktige guden så vill, vår egen ångvagn, komma att profvas. Wi göre äfven veterligt, att vi här, hafver stadfäst en socitet, som givits namnet, Winsarps Kulturhistoriska Förening. Med denna, så hviljen vi dela med eder, af det goda, oss blifvit förunt, och förlänt hafver. Wi hviljen vårda, det arf som blifvit oss beskärt. Wi hviljen bjuda eder in, att taga del i detta värv. Wi hviljen – i kortaste ordalydelse– att I betalen 20 riksdaler, i medlemsavgift. Må så denna ceremoni, bli av Synnerligt stor ståt, fröjd och härlighet!
Låtom oss nu lyss, till konungens befallningsman, den äreborne Herr Bengt, som för sina stordåd, halfva Västergötland och hela Dalsland, som förläning, fått hafver. Därefter må de, som diktat kantater, desse framföra.
(Blås i basunen, pipare Den ärlige och beskedlige Arne Speleman)
Lennart Wasling |
