Vokalisten Ewa Roos

Ewa Roos

Sångerskan Ewa Roos (f 1949 på Göta i Borås) var bara drygt 13 år när hon vann en talangjakt och upptäcktes av kapellmästaren Bosse Lidén (hans orkester finns på denna sajt; läs om och lyssna på den). Det skedde i programmet Landet runt i radions P3, som sändes från Borås under två dagar, fredagen den 15 och lördagen den 16 februari 1963. Första dagen sändes en show med lokala artister från Parkhallen. Där deltog Ewa Roos. Ackompanjerad av Bosse Lidéns orkester sjöng hon Våran katt och Jag trodde, båda av Sven Lycke.

Boråsflickan Christina Ivarsson och Lisbeth Davidsson från Tranemo deltog också i showen och rev ner stora applåder. Lisbeth kallade sig Liz Davids och sjöng sedan med Jean Josefsons Pop Sixers (1963–64) och långt senare Tranemo Storband.

I maj 1963 fick Ewa delta i schlagertävlingen European Contest for Children, en tävling för ungdomar under 14 år. Tävlingen sändes över Eurovisionen, men visades inte i Sverige. Hon sjöng en visa av Owe Thörnqvist, Svårt att bestämma sig. Managern Bosse Lidén var med på resan till Italien. I mars 1966 framträdde Ewa med melodin Kom tillbaka hos Sigge Fürst i Frukostklubben, ackompanjerad av Bosse Lidén och delar av dennes orkester.

När Ewa fick jobb som vokalist i Bosses orkester var hon så ung att hon måste ha tillstånd från barnavårdsnämnden för att få sjunga efter kl. 22 på kvällarna.

Hennes repertoar bestod av de kända schlagerlåtarna från svensktoppen. I allmänhet spelade orkestern mera jazzigt före pausen och efter den sjöng hon sina låtar. Hon medverkade i orkestern som vokalist fram till 1969. Sedan ägnade hon sig med framgång åt bland annat teater.

<Wikipedia: Ewa Roos>

Så här skriver nöjesjournalisten Christer Borg från Kvällsposten på LP-skivan Minnenas melodier från 1982:
 

När Boråsflickan Ewa Roos i februari 1968 debuterade på Svensktoppen genom att gå direkt m på fjärde plats med Tre små ord och jag förlåter — då var hon redan smått skivveteran sina 18 år till trots.

Ewa var bara 13 år när hon blev fyra i en talangjakt som ingick i Magnus Bancks radioserie Landet runt och upptäcktes av kapellmästaren Bosse Lidén. Hon fick jobb som vokalissa i hans orkester. Då stavade hon Eva med enkelt v, men sedan blev det dubbelt w och Ewa för karriärens skull.

Hade det inte varit för Bosse Lidén så hade Ewa kanske satsat på simningen i stället. Hon var lovande frisimmerska i Elfsborg, noterade 31,9 sekunder på 50 meter och tävlande mot blivande stjärnor som Ann-Kristin Hagberg.

— Men att träna sju dagar i veckan och sedan sjunga fredag–lördag blev för mycket, säger Ewa. Så jag lade av med simningen och gick in för sången.

Som 13-aring fick Ewa åka till Stockholm och spela in sin första skiva, om cirkushästen Polly:

— Det var ett fantastiskt äventyr. Inte bara för att det var första gången jag stod i en grammofonstudio, utan också för att det var mitt första besök i Stockholm.

Året därpå, 1963, fick Ewa göra en ännu mer fantastisk resa. Då vann hon en stor talangjakt i Bild Journalen och åkte till Riccione i Italien för att försvara de svenska färgerna i en Eurovisions-schlagertävling — för barn(!). Ewa sjöng I valet och kvalet, som Owe Thörnqvist skrivit åt henne:

— Jag lanserades som en slags barnstjärna i Sverige. Det är möjligt att jag började uppträda för tidigt — men jag har aldrig ångrat det.

Så när Tre små ord och jag förlåter gick in på Svensktoppen hade Ewa redan ett 15-tal skivor bakom sig. Och hon hade haft lite otur. Ina, Nina och Stina, som Mona Wessman förde upp på Svensktoppen, hade även Ewa spelat in men skivan kom ut för sent. Och Lyckliga gatan, som blev en sådan jättesuccé med Anna-Lena Löfgren, var först tänkt för Ewa:

— Det var kanske därför jag blev så jublande glad när Ulf Elfving ringde. Det var en lördag eftermiddag och jag glömmer det aldrig. Jag bara skrek rakt ut i radion när jag fick veta att jag blivit fyra.

Tre små ord plattade Ewa förresten till också på tyska, som Wer Es Will. Det var på den tiden då svenska schlagerflickor stod mycket högt i kurs i Västtyskland:

— Men det blev aldrig någon tysk karriär för min del och det var kanske lika så gott. Jag kände aldrig för att sjunga på tyska. Det är ett sådant hårt språk …

Ewa koncentrerade sig i stället på Sverige och sommaren 1968 fick hon sitt definitiva genombrott med Vilken härlig dag. Den gick direkt in på tredje plats på Svensktoppen och låg kvar i 13 veckor, varav tre veckor på första plats:

— Vilken härlig dag var egentligen en spansk låt, hette La Felicidad i original. Nu var det jag som hade tur. Country Four sjöng också in Vilken härlig dag, men kom en vecka efter mej …

Amors pilar, med text av Stikkan Anderson, är en svensk version av Little Arrows, som var en stor hit i England med Leapy Lee. När Leapy Lee uppträdde i Göteborg på nyåret 1969 fotograferades han ihop med Ewa, som spelade revy hos Hagge Geigert:

— Bilden togs direkt efter finalnumret där jag och de andra tjejerna var klädda i brudklänning. Det passade ju bra in på titeln Amors pilar. Amors pilar hamnade också på Svensktoppen och intog första platsen i mars 1969. Även B-sidan, Olé Okay, gick in på listan. En framgångsrik Roos-platta, med andra ord.

Alla här på jorden vill till himlen var egentligen tänkt för Siw Malmkvist. När Siw inte ville sjunga den fick Ewa chansen i stället.

Boom Bang-A-Bang kommer kanske någon ihåg från Eurovisions-schlagern. Engelska Lulu sjöng den i finalen i Madrid 1969 (där Tommy Körberg tävlade för Sverige med Judy min vän) och delade första platsen med tre andra artister.

Ewa Roos upplevde några hektiska år i slutet av 60-talet. Det var oavbrutna turnéer, krogshower, revyjobb, grammofoninspelningar, Det ska vi fira (Ewa var radions yngsta firarvärdinna någonsin), TV-program och mycket, mycket annat. På två år hade hon nästan inte en dag ledig. Till sist krävde det hårda tempot sin tribut. På nyåret 1969, när hon för andra året spelade revy hos Hagge Geigert, kollapsade Ewa:

— Luften tog slut. Jag kom helt enkelt inte upp ur sängen, hamnade på Sahlgrenska sjukhuset. Läkarna konstaterade blodbrist, for hög sänka och för högt blodtryck. Jag fick stanna på sjukhuset en vecka och sov nästan hela tiden.

När Ewa var stark nog att komma tillbaka var hennes stora år som grammofonsångerska redan över. De nya Svensktoppsreglerna, som stoppade utländska låtar på listan, drabbade många artister. Ewa var en av dem:

— Jag minns att Rune Öfwerman skrivit ett otroligt arrangemang på en utländsk melodi, Röda Rosor hette den på svenska, och plötsligt fick den inte vara med i Svensktoppstesten. Gud vad ledsen jag var när den blev bortspolad.

Ewa Roos spelade in sin senaste platta 1976, en kultis-LP med Andrew Walter och Eric Öst. Två av låtarna från den LP:n finns med på det här albumet: Afton på Solvik och Sparvfars polska.

— Vi gjorde hela LP:n på en dag. Därför blev det kanske litet småfel här och där, men det tycker jag bara är charmigt. Om Ewa försvunnit som grammofonsångerska så har hon i stället utvecklats till en fullfjädrad showartist. 1978 ringde en annan Ewa — Rydberg är efternamnet — och frågade om Ewa ville hoppa in i hennes show — tillfälligt:

— Det gällde en turné på tre veckor, men nu ar vi inne på tredje året. Vi jobbar så bra ihop, kanske för att vi är riktiga äkta kompisar. Vi har samma livssyn och samma sorts humor.

När Ewa Roos inte uppträder tillsammans med namnen Rydberg är hon hemma i Tyresö och tar hand om maken Kenneth, barnen Lotta och Daniel och två boxrar.

Men tro inte att hon helt avskrivit skivkarriären. Ewa skulle gärna vilja spela in ett countryalbum. Det är musik, som hon gillar.

I väntan på den skivan så kan du här återuppliva några av Ewas största succéer från de år då hon härjade som värst på Svensktoppen.

Lyssna — och minns!

Lyssna till Ewa Roos skivinspelningar!

Klicka på resp. låt för att lyssna! <MP3-filer>