|
Åter till: |
Klicka på en bild för att få en större version och musikernas namn.
Till de tidiga kapellmästarna i Borås kan vi räkna Rune Svensson [Sunnerhäll] (f 1928, d 2011). Redan 1943 var han och Lars-Olov Larsson [Thörnström] friidrottsjuniorer i Elfsborg. De, plus ytterligare ett par ungdomar, Jan-Arta Andersson och blivande Teknisrektorn Gösta Andersson, fick i uppdrag att spela för nyvärvade medlemmar och därmed var grunden lagd för Toni swingers — ett ack, så tidstypiskt namn med »swing» i. Toni Sving ensemble, Tonis ensemble och Tonis hette de också innan man 1955 bytte namn på både kapellmästare och orkester. Rune Sunnerhälls kvintett blev resultatet.
År 1944 ställde Toni-ungdomarna upp i en orkestertävling i Ramnaparken. De vann och fick i nästa etapp tävla i Kinna; vinst igen och final i Gislaved — men där var det stopp.
En del förändringar inom orkestern ägde rum och nya, senare välkända, musiker kom in i Tonis. Två av grabbarna i kompet, basisten Olle »Lövas» Lövgren och trummisen Lennart »Murarn» Carlsson, gick 1946 till nybildade Leif Gothlins ensemble (som bytte namn till Jean Josefsons ensemble 1947). Tonis ombildades då och fick följande sättning, utöver kapellmästaren: Stig-Rune Peterson (g), Fritz Kettil (b), Börje Råberg (ts) och Thore Klaar (dr).
Lennart Sohlberg och Rolf Wihlborg kom strax därefter; något senare vibrafonisten Rolf Pettersson och trumpetaren Lasse »Smålle» (från Småland) Eriksson. Därmed hade man en sammansättning som skulle stå sig flera år. »Smålle» spelade i Leif Holmbergs orkester under åren 1959–63.
Sohlberg, Wihlborg och bröderna Pettersson körde »eget» från oktober 1963 till maj 1965 — Premier-kvartetten med sångerskan Yvonne Bernlert — men kom sedan tillbaka till fadershuset.
Under tiden då Premier-kvartetten fanns spelade bland annat Åke Hallin (ts), Sonny Idh (dr) och Arne Appelqvist (b) i orkestern. »Smålle» var också tillbaka. Senare kom bland andra Jan Spångberg (g) och Olle Ågren från Metro.
Under de första åren efter kriget blev resorna inte så långa till
spelningarna. Utan egen bil fick man nyttja Brämhults taxi och deras stora bil
för utflykter till Eriksdalsparken i Olsfors och andra fjärran belägna platser.
Turerna gick senare mest runt i Västergötland och till Halland.
Som exempel på antal spelningar kan nämnas att under 1958 hade orkestern 85 stycken. På kvintettens spelplatsmeny fanns utedansbanor, restauranger, skutt (skoldans) och familjeevenemang, de sistnämnda utan dans. Allra mest intensivt var spelandet i början av sjuttiotalet. Då hände det ofta att orkestern spelade upp till dans på Stadskällaren fem gånger i veckan!
I Folkets Park engagerades ofta orkestern tillsammans med Jean Josefsons orkester. De spelade då varannan dans, Jean med lite jazzigare stuk och Rune mera latinamerikanskt (tango, rumba och samba). Artistchefen Arnold Ljungbergh, föreslog en nymodighet, kallad tunneldans <annons>. Det var en enkel avskärmning utefter dansgolvets ena långsida, där kavaljeren kunde manövrera in sin danspartner. Dämpad belysning i tunneln var naturligtvis förutsättningen för en lyckad dans.
Trummisen Lennart Sohlberg kom till Toni’s ensemble i början av 1950-talet. Han spelade sedan med Rune Sunnerhäll i många år. Ibland gjorde han ett gästspel i någon annan orkester. Hela hans musikerkarriär kan följas i den dagbok han fört. <pdf, 6MB>