Åter till:
Orkestersida
|
|
Åter till: |
Klicka på en bild för att få en större version och musikernas namn.
Kim Moberg, 1948 |
Kim Mobergs ensemble, 1951 |
Kim Mobergs ensemble, 1951 |
Kim Mobergs ensemble, 1954 |
Kim Mobergs ensemble, 1954 |
Lars-Olov [Larsson] Thörnström |
Karl Ivar »Kim» Moberg (1929–2013) spelade från början tillsammans med Mats Rampe i Cerrys orkester, men var efter uppehåll för militärtjänstgöring redo att själv bli kapellmästare i Kim Mobergs ensemble. Året bör ha varit 1949. Orkestern hade Konstsilkes festsal som repetitionslokal (vars scen syns på ovanstående bild nummer 2).
Orkestern turnerade sedan i Sjuhäradsbygden och några härader strax bortom. Under två vintersäsonger i början av femtiotalet hade orkestern kontrakt med Folkets Park och spelade där var och varannan lördag; gästande orkestrar kom oftast på söndagarna. Det var alltid »lapp på luckan», säger kapellmästaren, minst 700 personer varje gång!
I orkesterns reklamblad kan man läsa att »Repertoaren består till stor del av sweetmelodier, dixieland samt tango, gammalvals, rumba, samba och stilla vals (de fyra sista dock i mindre utsträckning). Hela repertoaren präglas av ett behagligt danstempo. Orkestern har enhetlig klädsel».
Mot slutet av 1950-talet spelade man mest på restauranger, särskilt på Stadt, samt på »skutt». Orkestern upphörde 1960.
Tenorsaxofonisten Kurt Johansson (1930–2008) spelade med Kim Mobergs ensemble ett par år i början av 1950-talet. Han blev ganska känd under sina smeknamn Bebop eller Bebop-Kurt. Namnet fick han efter att ha stått på ett lastbilsflak under 1:a maj och högljutt sjungit en bebop-ramsa (ordlös s.k. scat-sång: improvisation av en melodislinga på samma sätt som instrumentalsolister gör; Gunnar »Siljabloo» Nilsson är känd för detta).
Han var tydligt inspirerad av den tiden nya jazz-stil, bebopen; en stil med mycket improvisationer; Dizzy Gillespie och Charlie Parker var upphovsmännen.
Kurt var också under åren 1948–58 engagerad i Alligator Club — stadens jazzförening (alligator: dåtidens jazzentusiast, som inte själv spelade).
Kurt Johansson växte upp på Ålgårdsvägen 13 och var klasskamrat med pianisten Bo Harström. Han började med dragspel i unga år och lärde sig sedan på egen hand att spela gitarr <bild> och tenorsaxofon.
Hans civila karriär satte stopp för spelande i dansorkestrar. »Civilt» ägnade han sig åt musikbranschen som försäljare av instrument. Han fick en tid anledning att återgå till gitarrspelet, som representant för Lewins gitarrer. Senare var han representant för ett orgelmärke.
Flyttade 1971 till Göteborg och ett par år senare till Kungälv. Gift med Ulla, f Lanned.
