Skogskullen

 

 

I boken Borås och Sjuhäradsbygden från 1945 skriver Boråskrönikören Ada Damm så här om Skogskullen:
 

 

 

De gamlas sommarhem [Skogskullen]

Ett tidningsurklipp ligger framför mig. Det är en artikel – »Vänliga gårdar». Den rör sig om gamla hemtrevliga hus med gamla hemtrevliga människor, sådana som sett mycket av livet och lärt att visa sin nästa tolerans och sympati. Det finns ett sådant vänligt hem – fast inte i någon gammal gård – just avsett för gamla, vänliga kvinnor, som även de behöva rekreation, fastän en yngre generation kanske ej alltid anser den saken nödvändig.

Det var en fest till förmån för de gamla, som inbringade ett netto av 900 kronor, som satte Borås Diakonikrets i tillfälle att somrarna 1924–27 samla sammanlagt 27 äldre kvinnor på Svinåsa gård, en del under två, en del under fyra veckor. Från 1928 t.o.m. 1931 logerade sommarhemmet på Viks gård i Kråkered. Sedan inköptes av handlanden Allan Högberg hans vackra villa Skogskullen vid Skogsryd, som färdiginredd kostade 17 000 kronor. Det har varit förenat med de största ansträngningar att anskaffa nödiga medel härför och för gästernas vivre m. m. Konserter och andra insamlingar ha flitigt anlitats. Bidrag ha lämnats av socialstyrelsen, Svenska Röda Korset, Blomsterfonden, kronprinsessan Margaretas minnesfond, Sparbanken och personer, som velat hugfästa minnet av kära bortgångna, m. fl. Intresset för saken har alltid varit stort. Numera vistas där 56 personer varje sommar under tre veckors tid i fyra omgångar. Betalningen utgöres av kronor 10 för hela tiden. Gästerna ha haft det utmärkt. Matordningen kan anföras: På morgonen kaffe på sängen, frukost: smörgås, välling och en varmrätt, 11-kaffe, middag 1,30: två rätter mat, kaffe kl. 4, kvällsvard kl. 7: gröt och smörgås.

Det är rörande att erfara belåtenheten hos alla dem, som haft sommarnöje därute. En av gästerna – en 80-åring – betygar belåtet, att hon förr aldrig haft sommarnöje i hela sitt liv. Bland de många givare, som tänkt på Skogskullens vilohem, må nämnas en, gamla Kristina Israelsson, en av två systrar, som i 48 år arbetat vid Drufvefors fabriker. Då hon fick höra talas om det tilltänkta sommarhemmet för gamla, gick hon till styrelsens ordförande, kontraktsprosten E. Beskow och meddelade, att hon ville ge en gåva till hemmet. Hon tog fram en sparbanksbok, och i den låg en 50-kronorssedel. Prosten B., vilkens älsklingstanke förverkligandet av hemmet alltid varit, tänkte för sig själv, att det var en stor summa från henne, men hon gav sig ej. Ty i stället räknade hon upp – tio 100-kronorssedlar. Tusen kronor! Det var den gamla fabriksarbeterskans bidrag. Hon blev gäst både på Svinåsa och Vik, men till Skogskullen kom hon ej.

Prostinnan Beskow, som är kassör för hemmet, berättar att efter en vädjan i BT 1943 inflöto så rika gåvor, att det räckte till och blev över för sommarens utgifter. Flera personer lämna årliga bidrag, andra tillfälliga gåvor, och så finnas donationer, varav räntan årligen användes till finansieringen av hemmet. Ett bevis för allmänhetens förståelse för hemmets betydelse.

 

 
Åter till Skogsryds startsida