Skogsryds restaurant

   


 

 

Skogsryd var ursprungligen namnet på en gård (1/4 mantal skattehemman) i Torpa socken. Närmast liggande gårdar var Jutagärde och Kulgraf i norr och Räfsryd i söder.
 

I mitten av 1800-talet ägdes och brukades gården av Petter Magnusson (*1814) och hustrun Anna Maria Andersdotter (*1816). Enligt handlingar var det »osämja i huset», men de bodde kvar fram till 1860-talet, och flyttade sedan till Bredared.
 

Brukspatronen Carl Gustaf Otterborg (*1816;  hustrun Lovisa Kristiansson *1812;  modernt för en kvinna att heta »-son»!) övertog gården, och uppförde 1864-65 en ny manbyggnad. År 1882 togs gården över av sonen handlanden Rudolf Otterborg (*1849; gift m Johanna f. Pollack *1852). Föräldrarna drog sig tillbaka till landeriet Asplyckan i Borås (korsningen Åsbogatan-Kungsgatan).
 

År 1872 övertogs Söderströms salonger (senare Hotell Borås; Lilla Brogatan 8) av källarmästaren Karl August Jonsson (1830-90) från Göteborg, med hustrun Ada f Hagelström (1831-c1888) som den drivande kraften. 1879 köpte de också Hotell Rydberg (tomt 60-63; källarm. Benedictus Rydberg *1821), en restaurang som fick nya namnet Kafé du Nord, och efter en del förbättringar Hôtel du Nord. Båda makarna avled omkring 1890, och döttrarna Hilma (1863-1920), Maria (1865-1911) och Tekla (1868-1906) tog över ruljangsen. De betecknades alla som hotellägarinnor. Familjen bodde, döttrarna ogifta, fram till sin resp. död, på tomt 309-311. (Det särdeles prydliga stenhuset på Yxhammarsgatan 8-10 uppfördes 1900.)

Äldsta dottern Fredrika »Frederique» Charlotta (1859-1923) gifte sig 1882 med Wilhelm Tidblad (1847-1900), och fick två barn (se bild nedan). De bodde på tomten 60-63 (nuv. Hotel du Nord/Tempelriddarna). Wilhelm gav sitt namn åt stadens främsta hotell- och restaurangetablissement, Tidblad & Co. I företaget ingick de fyra systrarna Jonsson och svågern/maken Wilhelm. De skötte då både Hotel Borås och Hotel du Nord. (/Hotel Du Nord byggdes till största delen av byggm. Frans Jonsson, vars företag övertogs av byggm. Oscar Ohlson, som avlutade bygget 1900./)

Fredrika Tidblad gifte sig en andra gång 1904, nu med försäkringsinspektören Edgar Heliodor Strehlenert (*1851 i Jönköping); hon flyttade då till Göteborg. Hon återkom till Borås efter dennes död 1915.

[Ovan nämnde Wilhelm Tidblad var son till handlanden Erik Gustaf Tidblad (*1820) och hans hustru — stadens vackraste flicka, enligt säker källa — Laura Wilhelmina Kahl (1827-1908). Den kände(?) krono- och stadskassören Viktor Tidblad (1849-1906) var hans bror. Den senare bodde i det Tidbladska huset, tomt 110, Allégatan 19. En annan bror var handlanden Albin Tidblad (1851-1926), som övertog faderns affär, på Stora Brogatan 11-13, kv. Mars./tomt 215]. Albin bodde där; modern i samma hus.
 

 

Fredrika Tidblad blev nästa ägare av Skogsryds restaurang. Enligt hävderna gick det till så här när hon tog över: Familjen Tidblad gjorde i februari 1894 en slädtur vid Öresjö, varvid hästen råkade störta just vid Skogsryd. Ägaren Rudolf Otterborg kom ut för att hjälpa till, och passade samtidigt på — när hästen rest sig — att framföra ett förslag om att Kafé du Nord, som ägdes av Tidblads, borde starta sommarservering därute. Han var uppenbarligen angelägen att få igenom detta, eftersom han bara ett par månader senare flyttade från gården till Uppsala, den 13 april. Sagt och gjort, en snabbrenovering av huset och sedan var det dags att öppna restaurangen redan den 1 maj 1894. Hotellägarinnan Fredrika Tidblad drev anläggningen, under sommarhalvåret, in på det nya seklet, samtidigt som hon hade Kafé du Nord inne i Borås. Hon överlät sedan driften åt sin lillasyster Tekla, som dock fick dra sig tillbaka efter några år, och avled redan 1906.
 

Som utflyktsmål blev det de rika boråsarnas favorit på somrarna. Man tog sig dit huvudsakligen med tåg — en ångvagn (rälsbuss; se bild!) hade börjat trafikera järnvägen Borås–Herrljunga. Så småningom fick restaurangen en egen hållplats utanför entrén. Gästerna kom även med hästskjuts och båt. (Den berömda ångslupen Svanen — som passerade Ålgårdsfallet på räls — gick dock aldrig till Skogsryd, vilket ibland påstås. Den hade redan upphört att trafikera Öresjö när restaurangen öppnades — se annan plats på denna domän. )

På Öresjö var seglingen då ett stort folknöje och ofta förekom seglingsregattor. Många av deltagarna bodde som sommargäster i närheten, men restaurangens smörgåsbord lockade säkert även dem.

Jag gick helt långsamt genom parken

på gångar som af guldbrokad

och bladen gledo tyst till marken

ur hundraårig pelarrad

   Daniel Fallström, 1912,  om Skogsryds restaurang. Läs hela dikten <pdf>
 

År 1905 övertogs Skogsryds restaurang av källarmästare Karl Edvard Olsson (1856-1913; gift m Kerstin Böhme *1869). Han anses inte ha varit någon affärsman, och kanske för snäll, så rörelsen gick knackigt. Efter hans död drev änkan under en tid rörelsen vidare, men utan sprittillstånd — en omöjlig kombination på ett sådant ställe. Men den 25 april 1914, »efter ganska liflig debatt», beslutar stämman i Torpa kommun att tillstyrka innehafvarinnans ansökan om sprittillstånd, för tiden 30 april — 30 september.

Som ägare till fastigheten står sedan under en tid handlanden August Bengtsson i Borås.
 

1922 köptes rörelsen av slaktaren F H Johansson, vars öde som krögare är okänt. Men viss verksamhet fanns, för den 6 september 1923 annonseras Soiré Dansante med bl.a. »Kalle på Trasten» (Calle Johansson, 1875-1968). Den senare var en lokal revyartist (och far till konstnären Sune »Trasten» Johansson).
 

 Redan 1924 såldes restaurangen vidare till källarmästare Fritz Ahlstrand (1894-1981) och hans hustru Matilda f. Svensson (1880-1970). De drev sedan rörelsen fram till 1959, de första två åren med Matilda som föreståndare.

När Fritz Ahlstrand med fru förvärvade restaurangen var den illa nergången och anseendet var väl inte det bästa. Publiken var vad man brukar kalla »blandad». Allt enligt Ahlstrand själv i en intervju. De köpte restaurangen för 60 000 kronor och rustade upp den för en lika stor summa. De första åren var den öppen året runt, men sedan nöjde man sig med sommarsäsongen plus vissa helger. Under vintern kunde den abonneras för sällskap. Efter ett par år fick restaurangen också tillbaka sprittillståndet, vilket hade betydelse för populariteten. Det var också efter en tid i Ahlstrands ägo som nya verandor till huvudbyggnaden byggdes. Under det sista decenniet hölls restaurangen bara öppen under vissa helger och för abonnemang. Krögarparet bodde själva, från mitten av 1950-talet, i ett rött hus nära sjön, norr om restaurangen (se nedan, Postkrogen).
 

 
Fritz Ahlstrand på sin häst utanför restaurangens entré.
Foto: Stig Matsson (som hade sommarstuga mitt emot restaurangen i Villa Granbacken).
 

Ahlstrand har lämnat en del minnen efter sig. Ännu under sina sista år på restaurangen minns man honom som en välklädd och stilig herre. Efter att ha åkt buss ville han alltid stiga av genom främre dörren. Där vände han sig mot chauffören och sade högt och tydligt: »Tack för skjutsen!». Han hade sina fina ridhästar betande i närheten, och red dem gärna. Nära restaurangen hade han ett stall, och uppe i Tosseryd en liten stuga — torpet Runängen under Hjortseryd (i nuv. Hökåsvägens förlängning mot Hemmingsryd i Brämhult).

Redan under sitt första år på Skogsryd, 1924, arrangerade han japanska fester med kulörta lampor; dessutom fanns där geishor. Musik utfördes av ett stråkkapell och en militärorkester. Han var själv en inte oäven cabaretsångare. Kommande år var det cirkusframträdanden, med clowner och andra muntrationer.

På slutet arbetade Knut Grafström (1924-1983) som hovmästare i restaurangen. Han öppnade senare festvåningen Druveforsgården AB (Druveforsvägen 29; blev även hans bostad). Hans hustru medverkade också där.
 

Skogsryds restaurang stängdes definitivt 1959. Stadsfullfäktige i Borås beslutade den 18 maj 1961 att köpa fastigheten — restaurang och cirka 20 000 kvm parkyta inkl. Postkrogen — för 260 000 kronor. Anledningen var att man ville freda området från bebyggelse, eftersom sjöstranden inte var tillgänglig för allmänheten på hela sträckan mellan Sjöbo och Frufällan. I januari 1962 beslutades att byggnaden skulle rivas; vissa väggar visade sig vara genomruttna när den senare revs 1962.

Det slutliga ödet för Postkrogen syns nedan.

 

Postkrogen eller »Postkloa»
 

 
Postkrogen eller »Postkloa», 2008 resp 2016.                       Foto: Karl Eric Johansson resp Lennart Wasling.
 

 

Ovan nämndes att Fritz Ahlstrand i mitten av 1950-talet flyttade in i ett hus nära restaurangen. Då renoverades byggnaden och genomgick en grundlig förändring både exteriört och interiört. På bilden syns tydligt att det inte är någon modern villa, utan en röd stuga med tillbyggnader.

Dess äldre historia är kanske än mer intressant. Huset kallades förr »Postkloa», eller i mer officiella dokument Postkrogen. Här bodde på 1850-talet en brukare av ett litet jordbruk, som behövde dryga ut inkomsterna på något sätt. Hans namn var Jonas Carlsson och hustrun hette Johanna Andersdotter.

Kloa är en benämning på krog, och det betyder att det var ett tillhåll för vägfarande bönder. Att den formellt kallades Postkrogen anses bero på att Kungl. Postverkets diligenser gjorde uppehåll här. Vi kan nog kalla den för lönnkrog, om än inte så särskilt hemlig.

Det verkar som om verksamheten upphörde 1863 — i samband med ägarbyte och nybyggnad av (det som senare blev) restaurangbyggnad. Kanske inspirerade ställets historia till att man senare öppnade servering!?

Efter Ahlstrands sorti från villan, en tid efter makans död 1970, fick Öresjö Segelsällskap (ÖSS) disponera byggnaden för sin klubbverksamhet. Där fanns också en del inventarier kvar från restaurangen.

Men dessvärre förstördes allt när huset brann ner den 18 oktober 2016. Branden var troligen anlagd. Läs om branden i BT