Långesten med omgivningar

Långesten är numera namnet på det område som ligger intill landsvägen, väster om järnvägen och söder om Öresjö. Den förr så besvärliga backen upp mot Sjöbo kallas allmänt Långestensbacken.

Varifrån kommer då namnet Långesten? I Claës Johan Ljungströms Åhs och Wedens härader samt staden Borås från 1865 kan man läsa följande om Långesten (sid. 63): »… och besöker Torpa socken, är der nära Sjölid, vid södra ändan af Öresjö, en omkullfallen Bautasten 'Långesten' kallad …»   Ibland hör man att denna bautasten skulle vara rest till minne av att den s.k. Tandpetarn gled ner i diket vid transport till Borås på 1850-talet. Inget talar emellertid för att någon del av den transporten hamnade i diket just här på sin väg från Kolmården, via Lidköping (Göta kanal) till Borås.  Obelisken, i folkmun alltså kallad 'Tandpetarn', minner om Carl XIV Johans besök i Borås 1821. Det tog 38 år innan detta minnesmärke kom på plats. Den placerades först på Stora torget, men ersattes där av Torgbrunnen, invigd 1941. Sedan dess står obelisken i korsningen Allégatan–Yxhammargatan. Eftersom bautastenen låg ner redan något år efter en eventuell dikesvisit har den knappast rests till »minne» av detta. Och vem skulle vilja/våga hedra en sådan fadäs? Midsommaren 1906 anordnades ett ungdomsmöte vid Skogsvik (se nedan) med en kolossal tillströmning av folk. Huvudtalaren Oskar Montelius avtäckte då en bautasten vid ingången till parken. Vi kan förmoda att vidstående sten då åter hade rests upp.

Bautastenen »Långesten», cirka 2 m hög.

Långesten

[Stadsägorna 5855A och 4384A, tillhörande Jutagärde]
 

Långesten är alltså namnet på området vid Öresjös sydöstra strand och väster om järnvägen. Gården på andra sidan järnvägen heter Räfsryd och banken, som järnvägen vilar på, kallas därför Räfsrydsbanken. På den ursprungliga fastigheten Långesten låg nedanstående byggnader. Området/»tomten» tillhörde hemmanet Jutagärde, beläget 2 km längre norrut. Här bodde i slutet av 1800-talet änkan Maria Magnusdotter Lundin (1834-1915; mannen/torparen P.G. Lundin dog 1861) och hennes dotter Lovisa Lundin (1857-1932). [se även sidan Vid Jutagärde]

Vid Långesten byggde Maria Lundin detta stora hus för sin serveringsrörelse. Hon och dottern Lovisa hade startat servering i blygsam skala i den lilla stugan på bilden. När Borås–Herrljunga Järnväg på 1890-talet ordnade en hållplats i närheten blev stället ett omtyckt utflyktsmål.

Efter mamma Marias död 1915 upphörde Långesten att vara ett värdshus, och såldes till dir. Petrus Skoglund. Senare ägare är köpman Hj. Nylander och dir. Joel Åkerlund, direktör för AB Corsettindustri – Abecita. Den blev tillbyggd och reveterad 1939. Byggnaden revs på 1960-talet för att bereda plats för den nya villabebyggelsen.
 

Långesten, med Lundins lilla stuga och serveringslokal, c:a 1898. Foto: Gustaf Nilsson. — Villa Långesten 1960-tal. Teckning: Sven Angborn.



Soarésällskapet på Långesten, 1901. Foto: Gustaf Nilsson.

<Klicka på bilden för en förstoring. Här finns många av dåtidens societet med namn.>

 

Skogsvik

[Stadsägorna 4384 och 4385, tillhörande Räfsryd]
 

Folkrörelserna byggde ofta upp sommarhem för sin verksamhet utanför stadskärnan. Skogsvik, tillhörande IOGT, nära järnvägen var ett sådant ställe som invigdes 1904 och upphörde som sommarhem 1916. (Detta Skogsvik ska ej förväxlas med Skogsvik i Funningen, som NTO hade från 1945.)

   

Nykterhetsrörelsens sommarhem Skogsvik. — Avslutningsgrenen i antik femkamp: brottning (Öresjö i bakgrunden). — Segraren Alfred Carlsson, omkr. 1916.
 

Vid Skogsvik arrangerades också speciella idrottstävlingar av IOGT:s ungdomsförening Waria. En var Skogsviksloppet, landsvägslöpning 5 000 m. Starten var förlagd till Långesten, sedan sprang man till Frufällans hållplats och vände. En annan populär tävling hölls i antik femkamp, där deltagarna slogs ut efterhand. Efter första grenen längdhopp fick alla fortsätta som klarat 4,50 m; sedan tog spjutkastning vid, där de fem bästa gick vidare till löpning. Sträckan var en stadion lång (600 grekiska fot = c:a 180 m; varvets omkrets i antikt stadion). De tre snabbaste löparna fick då göra upp om två finalplatser. I finalen tävlade man i brottning, där den slutlige segraren utsågs.
   <Antik femkamp — Alfred Carlsson, tidningsklipp, pdf-fil>