Mats Svensson

Simmaren Mats Svensson (f 1943) växte upp i Viken [Himlabacken 2] i Frufällan. Skolgång i Fristad, Praktiska realskolan och Tekniska läroverket innan han så småningom satsade på försäkringsbranschen. På gamla dar blev han seglare på de sju haven.

Simning blev den idrottsgren han ägnade sig åt.

Här nedan en sammanfattning av hans karriär, ett reportage ur Borås Tidning tjugo år efter karriären (1983-12-30):

 

 

Mats var ingen vanlig Svensson

Året var 1962. Ett stort år för simmaren Mats Svensson. Ett år som han aldrig glömmer. Det var då han vann sitt första SM – 200 m frisim på tiden 2.06,2 –, blev uttagen i landslaget och var med i EM och vann lagkapp 4x100 meter.

Nu är det Mats Svenssons tur att hamna i »Stjärnor från förr». Mats har slutat att tävlingssimma även om han leker med en liten comeback 2 på klubbnivå. Egentligen har han inte slutat med sin simsport. Samma år som han började trappa ned sin aktiva del kom han med i Elfsborgs simstyre och där finns han fortfarande.

När Mats Svensson minns tillbaka kommer han ihåg många dråpliga historier från sin simmartid. Efter EM-seger döptes han av en stockholmstidning till »Toker» för han var full av galna uppslag.

Började med friidrott

– Jag började egentligen som friidrottare, berättar Mats. Sprang, hoppade i IFK och då i ungdomslaget. Men min lärare Woidick Carlsson tog ut mig på skolornas simtävlingar, men det var egentligen inte där som mitt simmareintresse vaknade.

I Karlskrona bodde en morbror och en kusin som Mats varje sommar besökte. Båda var tävlingssimmare och Mats följde med på deras träning. 1958 gick han med i Elfsborg men det var först 1960 som Mats började göra resultat.

Men det var 1962 som allt hände. Mats stod vid ett lotteristånd och sålde lotter då Hasse Hellbrand kom rusande.

– Du skall testas på 100 meter och får du en bra tid blir det landslaget i helgen, sade han.

De åkte direkt upp till badhuset. Utan större koncentration simmade Mats distansen på 57,6 och det var en finfin tid. Han fick åka till landskampen och vann distansen på 57,4.

Ett fint pris

Strax efter var det dags för SM inomhus i Göteborg. Då tog Mats sin första titel. Vann 200 och fick det finaste simmarpris han någonsin fått: 200-meters-pokalen som vandrat i många år.

– Vid ute-SM i Ronneby – där jag kom tvåa på 200 meter – bestämdes det så småningom att jag skulle få åka till EM tillsammans med Lars Erik Bengtsson, Hasse Rosendahl och Per-Ola Lindberg.

– EM i Leipzig blev en upplevelse. Vi hade tränat hårt och hoppades på en medalj av något slag. Frankrike slog Europa-rekord i försöket och vi klarade oss till finalen, berättar Mats.

I finalen fick Mats bana 1 och skulle gå i vattnet först. Innan hade de rakat sina ben och smörjt in sig i kokosolja.

– Jag vet inte om det var det som gav kicken men jag vann första sträckan och passade också på att slå svenskt rekord.

– När lagkappen var över stod vi som segrare och med nytt europarekord. Vi blev våldsamt hyllade och även när vi kom hem till Sverige. <bild på lagkappslaget 1962; pdf 120 kb>

Mats berättade gärna om denna lagkapp, och jag minns särskilt hur imponerad han var över att hans egen idol och dåtidens affischnamn Per-Ola Lindberg gjorde en voltvändning på sista sträckan. Detta var vid denna tid något som man inte vågade göra i tävlingssammanhang; risken var för stor att den skulle misslyckas och då kosta mycket tid. På teve har vi kunnat se att han tjänade en dryg meter på denna manöver, och det var vad som behövdes för att vinna guldet.

Voltvändning var på sin lika revolutionerande för simningen, som när amerikanen Bill Koch började skejta i skidspåret. Han hade en längre glidskida och en kortare påskjutsskida. Gunde Swahn förfinade senare tekniken.

Och vem minns inte när Dick Fosbury kom med sin nya höjdhoppsstil vid OS i Mexico 1968. Ryggen mot ribban och seger med 2,24 m.  Janne Boklöv bör också ihågkommas för sin revolutionerande V-stil i backhoppning. //Red.

Många utmärkelser

Det blev många utmärkelser hemma efter framgångarna. Mats fick BT-medaljen och Boråsmedaljen, Svenska Simförbundets standardmedalj i guld för samtliga frisimsdistanser och var den jämnaste frisimmaren i Sverige det året.

– Nästa stora satsning var till OS. Jag tog ett sabbatsår från jobbet – jo, jag jobbade halvtid av någon form – men fanns mest på träningsläger. Vi körde en mil om dagen och vi var fruktansvärt trötta. Ibland tappade man helt omdömet, minns han.

Mats minns ett träningsläger i Uppsala där han kom ihop sig med tränaren. Då blev han så arg att han packade ner sina grejor och kastade sig i bilen. Körde cirka tio mil på väg hem innan han kom till sunda vätskor och vände.

– Inför OS hade vi kört cirka 1 300 mil i bassängen och vi hade stora förhoppningar i Tokyo, menar Mats.

– Nu blev det mitt största nederlag. Vi blev femma på 4x200 och själv blev jag tia individuellt på 400 meter fritt. Det var ett fullständigt misslyckande och vi var oerhört besvikna.

Varvade ned

Efter OS började Mats så smått varva ned men fanns med i lagkappslaget i EM 1966.

– Mellanåret hade jag varit med i landslaget men det var i EM vi skulle göra det igen. Nu fick vi brons även om varken jag eller Hasse Rosendahl var med. Men sex man fick medalj och därför har jag en bronspeng också.

Mats Svenssons karriär avslutades efter EM. Under denna tid han varit aktiv slog han ett tjugotal svenska rekord och blev tredubbel »stor grabb».

– Det var vår tränare Sture Stridh som danade simmaren Mats Svensson, säger Mats och tillägger:

– Landslagstränarna Bosse Alm och Åke Johansson har så småningom stor del i mina internationella framgångar.

Bäst utomlands

– Har jag berättat att jag gjorde mina bästa simningar utomlands. Då var jag verkligen en tuff simmare, säger Mats och skrattar.

Fortfarande hittar man Mats i hemmabassängen där han kollar sina klubbmedlemmar. I varje fall på onsdagskvällarna då hans båda barn simmar. Kanske Mats dyker upp igen men hans tid för simningen ligger numera på administrativa planet. Han har varit ordförande, sekreterare och är just nu v ordförande i klubben.

Träna, träna ...

– Jag har mycket att tacka simningen för, säger Mats avslutningsvis. Inte minst inom arbetslivet. Jobb och kontakter har jag i stort sett fått genom mina simmeriter.

Därför omhuldar han simsporten och till alla unga simmare säger han att de skall träna, träna och åter träna. Framgångar kommer först efter målmedveten satsning. Och sådant har man nytta av hela livet igenom.

BEWE