Församlingshemmets förhistoria

Minnesbilder sammanställda av med anledning av Församlingshemmets invigning den 14 november 1953.

   [Bilder och bildtexter, samt texter inom hakparentes, är tillagda av redaktören.]

Gudstjänstverksamheten och Församlingshemmet i Frufällan.

[Av kyrkoherden och kontraktsprosten Erik Petzäll (1895–1971)]
 

År 1935 började med ens Frufällans samhälle växa upp och under loppet av detta och nästföljande år torde mellan trettio och fyrtio bostadshus ha uppförts med ett sammanlagt invånareantal av cirka 225 personer, vilket under de följande åren oavbrutet ökades, så att befolkningsantalet vid senaste folkräkningen år 1950 kunde beräknas till 465. Frufällans samhälle ligger ju mitt emellan Fristad och Borås med sex kilometers avstånd till kyrka åt vartdera hållet, varför det nästan genast ansågs angeläget att ordna med särskild gudstjänstverksamhet i det snabbt växande samhället.

Men varje spår av samlingslokal saknades, varför den första gudstjänsten söndagen den 6 september 1936, också hölls utomhus enligt mässlysningsboken »strax norr om järnvägens korsning med landsvägen», om jag minns rätt vid grindvaktstugan. En månad senare, Mikaelidag, användes caféet i backen rakt väster om järnvägskorsningen, en lokal som samma höst övertogs som sommarhem av Borås Socialdemokratiska kvinnoklubb [Solliden, Höjdvägen 2]. Gudstjänsterna höllos första söndagen i varje månad där under år 1937, men måste under de fyra första månaderna av 1938 inställas, då lokalen ej längre kunde ställas till förfogande, möjligen därför att den ej kunde uppvärmas. Första söndagen i maj hölls emellertid åter gudstjänst i Frufällan. Huruvida vi redan då eller möjligen några månader senare fingo använda lokal i A. B. Damtrikås fabrik [Skogsrydsvägen 122; där även en del barn blev döpta], minns jag ej bestämt men håller det för sannolikt. I varje fall ställdes med stor välvilja och alldeles gratis av dåvarande fabriksägaren Axel Öhrn en rymlig sal till disposition, vilken ock av honom förseddes med orgel och en liten talarstol, den senare densamma som i dag användes. Även fabrikör Öhrns efterträdare, den nuvarande innehavaren av fabriken, Herr Carl A. Johansson, ställde sig omedelbart till förfogande, så att verksamheten oavbrutet kunde fortgå, till dess att för något år sedan den s. k. Fritidsgården kunde tagas i bruk varest detta år gudstjänsterna hållits två gånger i månaden.

Förslag till kapell på Vikåsaudden. Arkitekten Hugo Häggström gjorde denna skiss 1946.




Kapellets placering å tomten Råstorp Östergården 2:20 på Vikåsaudden. Villabebyggelse planerades runt om.
Byggnadsplanen för Vikåsaudden upprättades 1936 och fastställdes den 6 mars 1942. (Numera råder byggnadsförbud där.)
 

[Kapell på »Ohlsons udde»]

Det blev emellertid snart nog uppenbart, att egen gudstjänstlokal måste anskaffas. Den nu avlidne byggnadsingeniören Oscar Ohlson i Borås [»Byggmästare Ohlson» (1870–1951); hade sommarstuga vid Öresjö, mitt emot Tullen] hade donerat en kapelltomt [Råstorp Östergården 2:20] om 6 300 kvm på Vikås udde norr om samhället, en plats som redan i stadsplanen förutsetts som kyrkotomt och som för en kyrka eller ett kapell erbjuder det tänkbarast natursköna läge.

För denna donation och för behovet av en kyrklig samlingslokal redogjordes vid en sammankomst i fabriken efter gudstjänsten Allhelgonadagen [2 november] 1941, varvid av samtliga närvarande uttalades en enhällig önskan att bilda en förening för att söka åstadkomma ett kapell å den donerade platsen. Samtidigt beslöts, att en syförening skulle bildas att verka för samma ändamål. Denna konstituerades redan två dagar senare å pensionat Öregården [Klippvägens slut], och den 11 november bildades så »Frufällans kapellförening», vilken emellertid efter underhandlingar med Svenska Kyrkans Diakonistyrelse snart erhöll benämningen »Stiftelsen Frufällans Kapell» och underställdes denna styrelse med stiftelses juridiska karaktär. Våren 1942 var medlemsantalet i stiftelsen redan 110 personer [avgift 2 kr].

[Vid det av prosten Petzäll utlysta sammanträdet »för överläggning angående kapell eller annan lämplig gudstjänstlokal» den 2 november 1941 i AB Damtrikås lunchrum visade samhällsborna sitt intresse genom att teckna sig för medlemskap i kapellföreningen. Fröknarna Söderholm var naturligtvis först i denna kö, men så småningom kom över hundra medlemmar att strömma till.

Den 11 november bildades formellt Frufällans Kapellförening, som redan innan den hunnit komma igång döptes om — på förslag från stiftet — till Stiftelsen Frufällans Kapell.

I stiftelsens styrelse ingick följande personer under 1940-talet (inte alla samtidigt!):

Ordförande: Axel Öhrn, som redan efter ett år (pga avflyttning) ersattes av Erik Petzäll

Vice ordförande: Thor Siesing, Eskil Fridolfsson

Sekreterare och vice d:o: Axel Börjesson, K G Larsson, Haldan Sahlén, Leander Holm

Kassörer: Fritiof Norrman, Ragnar Wasling, Karin Andersson

Ledamot utan särskild funktion: Hedvig Söderholm

Revisorer: Haldan Sahlén, Gulli Lund.

   //Red.]

Alltifrån början förspordes det livligaste intresse inom samhället för stiftelsens arbete och syften. Det gällde ju för övrigt ej blott att skaffa en gudstjänstlokal för en växande tätort, där som sagt ej ens en skolsal fanns att tillgå för gemensamma sammankomster, utan även att söka skapa ett samlande intresse och en samfundskänsla för befolkningen, väsentligen bestående av från Borås inflyttade människor, vilka ju ingalunda ägde någon gemensam tradition och dessutom till stor del hade sin dagliga gärning i staden. Det kan nog sägas, att båda dessa avsikter nåddes. Ej minst syföreningen fick en stor betydelse för gemenskapsandan i samhället. Och när efter något år en insamling från hus till hus igångsattes, visade sig givmildheten praktiskt taget hundraprocentig. Inom några veckor hade på insamlingslistorna tecknats omkring 4 000 kronor, vartill under 1944–45 lades en summa av 12 000 kronor, som tillskjutits i större poster av frikostiga donatorer från annat håll.

Under år 1943 utsändes en vädjan till samtliga rikets församlingar om bidrag, vilka också under detta och de följande två åren oavlåtligen duggade in i småposter på stiftelsens girokonto, så att de många små bäckarna omsider samlat sig till en ström, som när den ebbade ut samlat en reservoar innehållande 4 185 kronor. Inemot 250 församlingar stodo som givare. Det största bidraget kom från Borås och Brämhults samfällda kyrkoråd med 100 kronor, därnäst Morup i Hallands län med 60, Smögen i Bohuslän med 52, medan 50 kronor inflöto från vardera Kristine i Falun, Enskede, Jacob i Stockholm, Skellefteå, Stora Tuna och Norrbärke i Dalarne samt Hjorted i Kalmar län.

Från Fristads-Gingri kyrkliga samfällighet anslogs 3 000 kronor för vartdera av åren 1945 och 1946 och senare har sammanlagt 20 000 kronor skänkts av samfälligheten och pastoratet.

Övriga inkomster ha influtit dels från syföreningens årliga försäljningar, vilka varje gång överstigit 2 000 kronor, dels från medlemsavgifter. År 1947 utgjorde stiftelsens tillgångar 40 203, varav syföreningen svarade för drygt 10 000 kronor; 1948 — 44 507 kronor; 1951 — nära 59 000 kronor.

Men hade vi ursprungligen hoppats få bygga ett kapell i något så när rimlig överensstämmelse med förkrigstidens prisnivå, cirka 65 000 kronor, så blevo kalkylerna alltmer bekymmersamma för varje gång vi fingo avslag på våra framställningar om byggenskap. Tre gånger söktes förgäves byggnadslov, och när det äntligen beviljades, skulle kapellet efter ursprungligen uppgjorda ritningar kosta 175 000 kronor. Det var i november 1951. Ej heller hade det lyckats stiftelsens styrelse att inköpa någon militärbarack för att erhålla en provisorisk kyrksal.

[Viskafors stationshus]

Nu uppkom emellertid förslag, att Stiftelsen skulle åtnöjas med ett mindre byggnadsprojekt, och då Statens Järnvägar i Viskafors hade ett personalbostadshus till försäljning beslöt stiftelsen den 2 december 1951 att inköpa detsamma och efter ritningar, upprättade i länsarkitektkontoret, återuppföra byggnaden som ett församlingshem å en välbelägen tomt [Råstorp Östergården 2:25], närmare samhället, vilken för ett synnerligen välvilligt pris av Herr Thor Siesing ställdes till stiftelsens förfogande.
 

[Om inte jag minns alldeles fel — jag var ännu inte tio år fyllda då — så hörde jag, att det rådde i princip byggnadsförbud för samlingslokaler de här åren efter kriget. Allt byggnadsmateriel behövdes för bostadsbyggande. Men med begagnat virke kunde man få tillstånd. //Red.]
 

Den preliminära kostnadsberäkningen, 30 000 kronor, visade sig emellertid senare alldeles inte hålla streck, vilket vållat styrelsen för kapellstiftelsen en hel del bekymmer.

Ett vid nämnda sammanträde med stiftelsen framburet förslag att för byggande sammangå med intressenterna för den s. k. Fritidsgården kunde stiftelsen ej acceptera. Detta hade ock varit ej blott juridiskt omöjligt, alldenstund stiftelsen därtill ej kunnat utverka medgivande av Diakonistyrelsen, utan även moraliskt anfäktbart, eftersom medlen, avsedda för en gudstjänstlokal, av givarna uttryckligen skänkts för detta ändamål. Även ur tvenne andra synpunkter hade en sådan konjugation varit felaktig. Dels skulle ständiga vanskligheter ha uppstått vid fördelningen av Fritidsgårdens enda sal, dels hade det ju varit otänkbart att ställa densamma under församlingens framtida vård, vilket givetvis är det allra viktigaste.

Emellertid erhöll firman Byggnadstjänst i Fristad [Firma Byggnadsarbete, Helge Hermansson & C:o, Fristad] uppdraget bygga församlingshuset, vilket vi i dag inviga och som nu är färdigt med undantag av bostadslägenheten i andra våningen och planering av tomten. Det har kostat åtskilligt mer än dubbelt så mycket som beräknades, enbart byggnadskostnaderna mellan 65 och 70 tusen kronor, vadan man kan ifrågasätta, om ej klokare varit med nybyggnad i stället för ombyggnad, varemot dock kan invändas, att vi i så fall säkerligen ej haft vare sig ett så rymligt eller så vackert församlingshus. Av allt att döma har ock byggnadsarbetet utförts med stor omsorg.

Våra gudstjänstlokaler ha skiftat. Nu ha vi fått en kyrksal och ett hem. Och vi ha alla den största anledning till tacksamhet mot Honom som bygger huset, anledning ock till en varm förhoppning, att Frufällans innebyggare i denna vackra kyrksal och detta vackra församlingshem skola känna sig verkligt hemma och med verklig hemlängtan söka sig hit i helig gudstjänststund och till den vila och vederkvickelse efter vardagens id, vartill denna byggnad syftar.

Psb. 220:1-4.

[Se, milde Gud, i nåd ett samfund dig till ära

I dag från detta rum sitt första offer bära.

Med ödmjukhetens hopp och tacksamhetens ljud

Vårt lov vi ägna dig, vår Fader och vår Gud.

…]

[Vid föreningsmöte i Stiftelsen Frufällans Kapell den 16 maj 1954 beslutades att Församlingshemmet skulle överlämnas till Fristad–Gingri Kyrkliga Samfällighet. Även den tomt på Vikåsaudden, som stiftelsen fått av Byggmästare Ohlson (gåvobrev 1943-01-26) för uppförande av kapell, ingick i gåvan. Till styrelsen valdes därför inga nya medlemmar och man räknade med att stiftelsen skulle upphöra.

Samfälligheten ville dock inte ta emot tomten på udden och stiftelsen fanns formellt kvar utan uppgift till 1959. Då tog samfälligheten emot tomten och stiftelsen upphörde.

//Red.]

För stiftskrönikan

I Fristads pastorat ha två nya församlingshem invigts av stiftets biskop, den 14 november [1953] i Frufällan, den 22 maj [1954] i Tåsseryd. I båda fallen är det fråga om nyuppvuxna samhällen i närheten av Borås, i vilka ej ens funnits skolsalar, som kunnat tagas i bruk för gudstjänster och söndagsskola. Frufällan med en befolkning om cirka 650 personer ligger längst söderut i Fristad, cirka 7 km från staden och med ungefär samma avstånd till sockenkyrkan. Tåsseryds samhälle med omkring 250 innevånare är beläget längst söderut i Gingri och har en knapp halvmil till Borås men närmre milen till Fristads kyrka, som är gemensam för Fristad-Gingri. — På båda hållen har kyrklig verksamhet bedrivits under årens lopp i mycket primitiva utrymmen. De nya byggnaderna ha tillkommit såväl genom frivilliga bidrag — vad angår Frufällan genom en mycket omfattande insamling — som genom betydande anslag från Fristad-Gingri kyrkliga samfällighet och Fristads pastorat. Bygdehemmet i Tåsseryd har därjämte fått ett anslag från Allmänna arvsfonden på 30 000 kronor. Församlingshemmet i Frufällan, som uppförts av en särskild stiftelse, underställd diakonistyrelsen, har kostat 85 000 kronor, medan huset i Tåsseryd, som är något mindre, tagit inemot 75 000 i anspråk. Byggnaden i Tåsseryd kallas bygdehem för att markera dess särskilda karaktär, i det att bottenvåningen upptager lokaler för skilda slag av fritidsverksamhet jämte bad, medan huvudvåningen med dess kyrksal reserverats för det direkt församlingsbetonade arbetet. — I angivna siffror ingå ej tomtvärden eller kostnader för inventarier.

Juniorverksamhet har under vintern startats i Fristad.

Erik Petzälls underskrift.
Hans sammanställning är gjord en tid efter invigningen.

[Aktiviteter i Församlingshemmet redovisas på annan plats.]
[Församlingshemmet renoverades och bostadslägenheten på andra våning inreddes 1980.]
 

 
Åter till Församlingshemmet