Synpunkter till Lennart.Wasling@culturum.se
Redaktörens egen hemsida

Åter till
Frufällans startsida

Föregångare

Frufällans IF (FIF) har den 7 november 1961 officiellt funnits till i 10 år. Detta är en ganska kort tid för en idrottsförening, men detta betyder inte att Frufällan tidigare saknat idrottslig verksamhet.

Redan omkring 1936–1937 fanns det en idrottsförening i Frufällan, för övrigt med samma namn som den nuvarande. Medlemsantalet var inte så stort, men verksamheten mångskiftande och livaktig, bland annat ordnades prov för simborgarmärket samt klubbmästerskap i simning. Övningarna till lands bestod i terränglöpning och, då liksom senare, fotbollsspel på Jutagärde. Planfrågan pockade alltså redan för 25 år sedan på sin lösning. Föreningens styrelse utgjordes av ordföranden Nils Emanuelsson, sekreteraren Georg Siesing, kassören Gösta Larsson, intendenten Arne Nilsson och klubbmästaren Margit Nilsson. Föreningens möten hölls på caféet i Frufällan. Så småningom avstannade dock verksamheten.

Omkring 1940 fanns ett fotbollslag med spelare från både Frufällan och Borås. Detta lag spelade matcher mot bland annat Sparsör och olika korporationer från Borås. Som ett kuriosum kan nämnas, att de förde samma färger [grönt och vitt] som nuvarande förening.

Nästa händelse på den »frufällanska» idrottsfronten var bildandet av en ny förening 1942. Denna. förening sysslade med friidrott och fotboll. Man gjorde också vissa förberedande arbeten på en idrottsplats nere vid »Siesings vik» [Vikåsaviken]. På grund av det allvarliga världsläget blev många i föreningen kallade till beredskapstjänstgöring på annat håll i landet, och detta gjorde att föreningen inte kunde hållas vid liv.

Under slutet av 1940-talet diskuterades bland Frufällans ungdomar ofta om man inte på nytt kunde bilda era idrottsförening i samhället. De eftermiddagar och kvällar som någorlunda lämpade sig för fotbollsspel tillbringades ofta på Jutagärde under intensivt utövande av det ädla spelet. Behovet av en fotbollsplan och en förening som kunde svara för en mera ordnad idrottslig verksamhet gjorde sig alltmera gällande.

Frufällans station utgjorde på den tiden en samlingspunkt på kvällarna efter avslutat spel och många förslag till lösningar av problemen såg där dagens (eller kanske rättare kvällens) ljus. Man var tämligen överens om att det i första hand gällde, att försöka att på något sätt få lokalfrågan ordnad, då hoppet om en fotbollsplan i samhället inte syntes kunna gå i uppfyllelse på många år. Att lokalbehovet var stort framgår av, att det på allvar diskuterades om man inte, bara för att få tak över huvudet, skulle kunna få disponera ett litet och dragigt skjul, som tidigare tjänstgjort bland annat som cykelverkstad.

Frufällans IF:s klubbmärke ...




... och medlemskort.

Fritidsgården

[se även särskild beskrivning]

Det var emellertid inte endast samhällets ungdom som behövde en samlingslokal. Inom Frufällans Fastighetsägarförening hade en särskild kommitté sysslat med lokalfrågan, och resultatet härav blev, att en ekonomisk byggnadsförening med uppgift att skaffa samhället en samlingslokal bildades den 29 oktober 1949. Under de förberedande diskussionerna framhölls från ungdomarnas sida, att en idrottsförening med största sannolikhet skulle bildas, om blott en lämplig lokal kom till stånd.

Alla närvarande invaldes i styrelsen

Arbetet på Fritidsgården, som lokalen kom att kallas, påbörjades 1951. 1 planerings- grundgrävnings- och gjutningsarbetena deltog samhällets ungdomar. Den 3 augusti hölls taklagsfest, och den 27 oktober 1951 invigdes anläggningen. »Det unga Frufällan» höll sitt löfte och den 7 november 1951 bildades alltså vår förening. Dessförinnan hade vi genom listor i affärerna undersökt om det fanns tillräckligt intresse för en idrottsförening i samhället. Skall man döma efter det antal som kom till det sammanträde, som hölls den 7 november 1951, med de »intresserade för bildandet av en idrottsförening i Frufällan», så var intresset inte över sig stort. De närvarande beslöt trots allt att bilda en förening. Till styrelse valdes samtliga sex närvarande och den fick följande utseende:

Ordförande: Gösta Floberg (äldst i församlingen; 24 år och den drivande kraften)

Sekreterare: Bernt Emanuelsson

Kassör: Carl-Olof [Olle] Wasling (ej fyllt 15 år; dispens från Riksidrottsförbundet)

Vice ordförande: Rolf Fhinlöf

Vice sekreterare: Olle Emanuelsson

Materialförvaltare: Per-Olof Tapper.
 

Från detta möte kan nämnas, att man bestämde årsavgiften till 3 kronor och att under det första året endast ta emot medlemmar från samhället. Detta var för att ge samhällsborna största möjliga chans till bordtennisspel.

Det första styrelsemötet hölls fem dagar senare (se protokoll), och då bestämdes bland annat föreningens namn, klubbdräkt och klubbmärke. Vi diskuterade också hur vi skulle få tag på bordtennisbord och dessutom beslöt vi, att gå omkring med en insamlingslista för att få pengar till verksamheten. Detta tillförde så småningom kassan 510 kronor, ett mycket gott resultat. Två bordtennisbord inköptes under året. Träningen bedrevs tisdagar och torsdagar i Fritidsgården, vilken fick disponeras gratis under 1951. Föreningens första offentliga framträdande skedde i en klubbmatch i bordtennis mot ÖSS [Öresjö Segelsällskap i Skogsryd]. Vi förlorade.

Protokoll från åren 1951–53.
(pdf; 2 MB)
 

Materielrapport för 1951:
1 st bordtennisbord à 75 kr
1 st bordtennisbord à 50 kr
2 st bordtennisnät à 8,70 kr
1 st bordtennisnät à 8,00 kr

Per-Olof Tapper
materielförvaltare

1952

Under 1952 stabiliserades verksamheten. På årsmötet valdes den förutvarande styrelsen, och dessutom bildades tre olika sektioner:

Bordtennissektionen  med Gösta Floberg, Östen Börjesson och Bernt Emanuelsson;

Vinteridrottssektionen  med Stig Börjesson, Rolf Fhinlöf och Olle Wasling; samt

Fotbollssektionen  med Gösta Floberg, Bernt Emanuelsson och Rolf Fhinlöf som medlemmar.

Föreningen sökte och vann inträde i Riksidrottsförbundet och Svenska Bordtennisförbundet. För att få udda antal medlemmar i styrelsen invaldes Östen Börjesson i denna.

Under året korades föreningens första klubbmästare i bordtennis, Gösta Floberg vann senior-, Karl Hedberg oldboys- och Eje Lundgren pojkklassen. I en vänskapsmatch mot EPA spelade vi 6–6 <lag, pdf>. Sämre gick det mot Viskafors, då vi förlorade med 10–0 <lag>. Samma blev resultatet i en match mot Tullen <lag>.

I fotboll ståtade vi detta år med både pojklag och seniorlag, vilka dock inte deltog i någon serie. Pojklaget nådde som bästa resultat 2–2 mot Sparsörs AIK <lag>, medan seniorerna nådde samma resultat mot Sandared <lag> och lyckades slå Bröd-Konsum med 2–1 <lag>.

Gösta Floberg, (okänd), Eje Lundgren.


Sture Björnsson, Eje Lundgren & Göran Svensson.

Terränglöpningen »Udden runt» gick av stapeln för första gången och dessutom ordnades en orienteringstävling, som vanns av Rolf Fhinlöf.

För dig som glömt hur det gick:
Terränglöpning »Udden runt»
Resultat och bansträckning
(pdf, 170 KB)

1953

Den för föreningen mest betydelsefulla händelsen detta år var nog att bröderna Gunnar, Olle och Bertil Gustavsson, som spelade för BTK Rex i Gingri kom till FIF i och med att nämnda förening, upplöstes och uppgick i vår. Dessutom slöt sig Olle Bertilsson f. d. Borås GIF till oss och utgångsläget inför vår debut i det nationella seriesystemet var därför mycket gott. Vårt A-lag kom i Östra Älvsborgsserien och B-laget i Västra. I en vänskapsmatch mot Stjärnehov vann vi med 6–4.

Vid Boråskretsens ungdomsmästerskap på skidor försvarades föreningens färger av Sture Björnsson.

Udden runt gick traditionsenligt. Nio startande fördelade på tre klasser ställde upp.

Olle Bertilsson från Sparsör.

1954

I fortsättningen kommer endast rapsodiska glimtar från vår verksamhet att lämnas, då den nu fått sådan omfattning, att en noggrannare redogörelse på grund av utrymmesbrist ej låter sig göras.

I styrelsen invaldes Rune Tengby. Han blev under kommande år en av stöttepelarna inte blott inom styrelsen utan given inom bordtennisen , där vi med trion Olle Bertilsson, Rune Tengby och Bertil Gustavsson i träningsmatcher slog bland annat de båda division III-lagen Stjärnehov och Wästerhov med 9–1. I den på vårsäsongen avslutade Östra Älvsborgsserien fick vi för övrigt en hedrande andraplacering.

I lag-DM hade vi ingen chans mot allsvenska Mariedal, utan fick se oss slagna med 5–0. Vid årets slut ledde både A- och B-laget sina serier.

Årets klubbmästerskap gav följande mästare:

Seniorer: Olle Bertilsson

Dubbel: Olle Bertilsson & Rune Tengby

Juniorer: Sture Björnsson.

1955

Styrelsen fick en ny ordförande i Gunnar Gustavsson, då Gösta Floberg undanbett sig återval på denna post och istället valdes till vice ordförande. Två av grundarna, Olle och Bernt Emanuelsson avgick ur styrelsen. Nyvald blev Bertil Gustavsson.

Både A- och B-laget vann sina serier, och hade då bara tappat 3 poäng genom en förlust och en oavgjord match. Båda fick slutpoäng 29. I de bägge kvalificeringsmatcherna till division III mot Mellby BTK vann föreningen båda gångerna med 6-0. Endast två set förlorades, och det var i den första matchen. Det var Rune Tengby, Olle Bertilsson och Bertil Gustavsson som så övertygande förde oss upp i division III. Vår första match i denna förnäma serie spelade vi mot Gällstad NTO. Bertil Gustavsson, som gjorde sin rekryttjänstgöring ersattes av brodern Gunnar. Frufällan vann med 6–1. Vid årets slut låg vi på tredje plats i tabellen. I Svenska Bordtennisförbundets pojklagscup förlorade vi i första omgången mot Byttorps IF:s lag II med 7–2. För FIF spelade Sture Björnsson, Kurt Stolt och Ingvar Larsson.

I klubbmästerskapet segrade Olle Bertilsson i seniorklassen, Sture Björnsson i juniorklassen och paret Gunnar Gustavsson & Ingvar Larsson i dubbelklassen.

Under skidsäsongen anordnades en tävling som samlade 37 deltagare fördelade på 4 klasser.

1956

Även detta år förändrades styrelsens sammansättning. Ny sekreterare blev Sture Björnsson och vidare invaldes Åke Johansson.

A-laget avslutade det första division III-spelåret med en andraplacering efter Wästerhov, medan B-laget kom på femte plats. Vid årets slut hade A-laget inte kunnat försvara den goda placeringen från våren, utan befann sig på tredje plats från slutet, beroende på att Olle Bertilsson och Rune Tengby hade varit förhindrade att deltaga i seriespelet.

På bordtennisfronten kan annars under detta år noteras:

att Olle Bertilsson vann seniorklassen i KM,

att syskonparen Leif & Märta Eriksson och Claes-Göran & Margareta Palmqvist började synas i resultatlistorna från bordtennistävlingar, och

att vi deltog med lag i Flickserien och B-pojklagsserien. Vid årsslutet var flickorna 5:a och pojkarna 2:a.
 

Årets skidtävling samlade 44 startande fördelade på 7 klasser. Segrare i seniorklassen blev Arne Karlsson medan Göran Sjölander vann de äldre pojkarnas uppgörelse och Anita Reimer de äldsta flickornas.

Orientering återupptogs på föreningens program, och den drivande kraften var Sten Johansson (Rutan), som här nedlade ett förtjänstfullt arbete och väckte till liv ett mycket stort intresse för sporten.

1957

Rune Tengby blev ny ordförande efter Gunnar Gustavsson, som undanbett sig återval. Nya i styrelsen blev Sten Johansson, Kjell Persson och Bernt Emanuelsson.

A-, B- och C-lagen låg allesammans på tredje plats från slutet då serierna avslutades. I Södra Damserien korn vi sist medan vi i Flickserien lyckades vinna den undre halvan. Pojklaget däremot vann sin serie med endast 3 poängs förlust.

Klubbmästare blev Bertil Gustavsson i seniorklassen, Leif Eriksson i juniorklassen, Leif Eriksson & Anders Rylander i dubbelklassen samt Märta Eriksson i damklassen.

Under året lät Leif Eriksson alltmera tala om sig, samtidigt som vårt juniorlag blev överlägsna mästare i juniorlag-DM genom att i finalen utan setförlust slå Lidköpings BTK med 5–0. Dessförinnan hade Mariedal besegrats med 5–4. I A-laget spelade omväxlande bröderna Bertil och Olle Gustavsson, Leif Eriksson, Claes-Göran Palmqvist och Ingvar Larsson.

1958

Ny ordförande efter Rune Tengby, som undanbett sig återval, blev Bernt Emanuelsson. Dessutom invaldes Bertil Gustavsson. De andra omvaldes.

1958 var ett mycket framgångsrikt år för föreningen. Från vårsäsongen kan nämnas, att pojklaget (Leif Eriksson, Claes-Göran Palmqvist och Anders Rylander) gick till slutspelet om Flisbergspokalen genom seger över först Lidköpings BTK och sedan Linné. 6–3 blev segersiffrorna i båda matcherna. I slutspelet i Nässjö blev laget sedan knappt slaget med 5–4 av stockholmsklubben Hanviken. I Sverigetävlingen blev Leif åtta bland 1 638 deltagare.

I KM vann Leif herr- och juniorklassen samt, tillsammans med Kurt Stolt, dubbelklassen. Pojkklassen vanns av Ulf Larsson.

I början på året hölls två skidtävlingar med god anslutning från de yngre.

Höstomgången inleddes övertygande av A-laget. I DM för 3-mannalag, juniorer, besegrades vi dock av Byttorp med 5–1. Förlust blev det även för pojklaget i Pojklagspokalen mot Wästerhovs IF; 6–3 var siffrorna.

Leif gjorde flera uppmärksammade insatser i olika tävlingar. Under året upptogs fotbollsträning på programmet.

1959

I stället för Sture Björnsson, som undanbett sig återval, invaldes Olle Emanuelsson i styrelsen.

Verksamheten omfattade bordtennis, fotboll, orientering samt vintersport. Dessutom arrangerade föreningen provtagning för simborgarmärket, varvid 49 godkända prov avlades.

A-laget i bordtennis var vid våromgångens slut 3:a, medan B-laget inte lyckades riktigt så bra. Under hösten noterade lagen stora framgångar. I övrigt nådde föreningens spelare ett flertal goda placeringar vid olika tävlingar. I juniorklassen i SM blev Leif Eriksson 8:a och samma placering nådde han i SOC, som spelades i Borås.

Orienteringssektionen anordnade under året åtta tävlingar. Vårtävlingarna samlade relativt stort deltagarantal, medan endast ett fåtal kom till hösttävlingarna, förmodligen beroende på den dåliga väderleken och kanske också på att mannen bakom »orienteringsverket», Sten Johansson, flyttade från Frufällan, I den traditionella Udden runt segrade Mats Svensson i juniorklassen och Sten Johansson i seniorklassen,

Fotbollsintresset ökade kraftigt under året. Av de elva vänskapsmatcher som spelades, vanns dock endast tre. Resten förlorades. Största vinsten noterades mot Fristad B (8–3). Skytteligan vanns av Lasse Olsson med 9 mål. Lasse tillsammans med brodern Gunnar och Östen Börjesson hörde till dem som deltagit i de flesta matcherna, nämligen nio stycken. 28 spelare användes under säsongen.

Lagledaren Kjell Persson, Bertil Gustafsson, Leif Eriksson, Claes-Göran Palmqvist.

Juniorer i elitklass.

1960 – Leif Eriksson i landslaget; Frufällans IF i division II

Nya i styrelsen blev detta år Kent Axelsson och Eje Lundgren.

Under året ökades antalet medlemmar avsevärt (från 59 till 77), och detta får nog i hög grad tillskrivas kassören Eje Lundgrens energiska arbete.

Verksamheten under 1960 omfattade bordtennis och fotboll. Dessutom anordnades provtagning för Sport 60.

1960 var utan tvekan föreningens mest framgångsrika år. A- och C-lagen i bordtennis vann sina serier, medan B-laget blev 2:a efter Norrby IF. Efter två kvalificeringsmatcher till division II mot Leksbergs BTK, där resultaten blev 6–2 i första och 5–5 i andra matchen, var föreningen klar för spel i vår näst högsta division. Från bordtennisfronten kan för övrigt noteras,

att Leif blev vår förste landslagsspelare, då han uttogs att medverka i juniorlandslaget mot Finland,

att Leif vann juniorklassen i Scandinavian Open Championchips (SOC),

att juniorlaget vann DM genom seger över Lidköping med 5–0. Laget bestod av Leif Eriksson, Claes-Göran Palmqvist och Bertil Larsson, vilken gått över till FIF från Trollhättans BTK, och

att A-laget bestående av Bertil Gustavsson, Leif och Claes-Göran blev 3:a i DM i seniorklassen.
 

Fotbollslaget hamnade på tredje plats i 1960 års serie. Under året spelades 22 seriematcher av vilka 13 vanns, 2 blev oavgjorda och 7 förlorades. Detta gav oss 57–40 i målskillnad och 28 poäng. Av de 7 vänskapsmatcherna förlorades 7, medan 1 vanns och 1 slutade oavgjord. I Fristads GoIF:s Gåsafotboll blev vi utslagna i första matchen, där slutsegrarna Annelunds IF vann med 1–0. Flitigaste spelaren var Harald Gustavsson, som deltog i alla 32 matcherna. Harald vann även skytteligan med 17 mål. Listan på dem som tränat flitigast toppades av Kent Axelsson, som under tiden 15/1–30/8 tränade 38 gånger. Under året användes 25 spelare.

Den 24 april 1960 mönstrade Frufällans IF för första gången ett A-lag i fotboll.

Laget hade grön-vita dräkter. Första matchen spelades mot Sävens BK.
Stående: Lagled. Gösta Floberg (F), Göran Olausson (T), Björn Larsson (F), Harald Gustavsson (T), Stig Pettersson, Åke Johansson, Gunnar Olsson (F).
Knästående: Kjell Johansson, Sture Björnsson (F), Sören Weijmer (T), Karl-Erik Lindgren, Kent Axelsson.
Maskot: Sören Floberg.
(F): Boende i Frufällan; (T): dito Tosseryd; övriga »spelarköp».

SOC-mästaren Leif Eriksson.
Han tog senare efternamnet Linnander.



Klubbmästare Pojkar 1960:
Jan Mauthe.

1961

Verksamhetsåret har ju ännu inte avslutats och därför lämnas här endast några korta glimtar av vad som sig under året tilldragit haver.

Ny i styrelsen blev Claes-Göran Palmqvist efter Kent Axelsson, som undanbett sig återval.

I bordtennis blev A-laget fyra i sin serie. Bertil Larsson gjorde bäst ifrån sig i SM, genom en femteplacering i juniorklassen. Juniorlaget vann Västsvenska juniorcupen genom seger över Falkenberg i finalen. Vidare vann laget Juniorserien.

Under höstsäsongen har föreningen drabbats av ett hårt slag, då tre av våra främsta bordtennisspelare lämnat klubben och anslutit sig till klubbar i Borås för att på detta sätt få ökade möjligheter att utveckla sitt spel. Någon reell chans för A-laget att hänga kvar i division II torde det under sådana omständigheter knappast finnas.

A-laget i fotboll belade en femteplats medan vi i Fristads GoIF:s Gåsafotboll förlorade med 2–1 i den första matchen, som spelades mot Rångedala IK.

Frufällan hamnade på övre halvan i division II, 1961.

Avslutning

Vår förenings verksamhet under de gångna tio åren har i stort sett kännetecknats av en fortgående och kraftig utveckling, och den ovan lämnade redogörelsen har velat peka på några av milstolparna i föreningens historia. De ovan skisserade framgångarna har kunnat noteras tack vare, att föreningen bland sina medlemmar har haft sådana, som genom personliga uppoffringar av tid, kraft och pengar velat på olika sätt stödja och befrämja föreningens fortbestånd och framgång.

Det ständiga behovet av pengar har vi försökt att täcka på olika sätt, Vår årligen återkommande årsfest har därvidlag varit en någorlunda pålitlig inkomstkälla. Under senare år har lotterierna varit en fast punkt i ekonomin. Vidare har vi erhållit bidrag från kommunen och Frufällans Fastighetsägareförening. En del pengar har också flutit in genom fritidsgruppverksamheten. Byggnadsföreningen Fritidsgården u. p. a. har under en lång rad av år låtit oss disponera lokalen till ett ringa pris, vilket gjort, att vi kunnat bedriva en omfattande träningsverksamhet i bordtennis, vilket varit en av förutsättningarna för de uppnådda framgångarna,

Många privatpersoner har också genom att besöka våra fester, genom bidrag och gåvor av olika slag gjort det möjligt för oss att hålla verksamheten igång.

Vi vill till enskilda och organisationer, som på olika sätt stött vår verksamhet, framföra vårt varma tack för de insatser av skilda slag, som gjorts till föreningens fromma.

Framtiden ter sig vad beträffar bordtennisen för närvarande mindre ljus på grund av de ovan omtalade spelavgångarna. Vi önskar »flyttfåglarna» emellertid lycka till i sin nya miljö, samtidigt som vi hoppas, att en ny generation bordtennisspelare så småningom skall växa fram.

Fotbollen är på stadig frammarsch och kommer i och med det som inträffat inom bordtennisen, att bli föreningens huvudidrott, åtminstone ett tag framöver.

Med förhoppningen att Frufällans Idrottsförening även under kommande verksamhetsår kommer att vidareutvecklas till gagn för hela vårt samhälle, sättes punkt för denna lilla översikt.

[Till viss del berodde nedläggningen på att det rådde byggnadsförbud i samhället och inga nya hus byggdes. Därmed kom det inte heller några nya ungdomar till Frufällan.]

Gösta Flobergs urklippsalbum,
1958–63:
uppdelat i fem delar;

(varje fil cirka 10 MB; laddas i nytt webbfönster).

Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5

Inte helt slut — korpfotboll fortsatte

Men föreningen upphörde inte helt! På 1970-talet — ett av medlemskorten ovan är från 1974 — började man spela fotboll igen, då i en korpserie. Arvo Pärleholt var en ledarna då.